Då har snart halva kursen "Pedagogisk dokumentation med IT-stöd" gått.
Det känns som det har hänt mycket i huvudet sedan man startade kursen men jag skulle önska att jag hade hunnit förmedla och diskutera mer med mina kollegor kring de här frågorna. Men kanske måste jag först bli ännu mer säker på mina egna tankar innan jag förmedlar och förhoppningsvis inspirerar mina kollegor.
Här följer iallafall en sammanfattning av vad jag lärt mig så här långt, kanske kan jag använda den till att skapa diskussion och nytänkande på vår skola.
Först tänker jag diskutera kring hur jag har lärt mig, på vilket sätt jag själv tagit till mig den nya kunskapen jag fått.
Jag tycker att litterturen har hjälpt mig mycket, framför allt boken "Att fånga lärandet" av Christina Wehner-Godée. I boken talar hon mycket om att pedagogisk dokumentation är en kommunikation och ett förhållningssätt. Det fick mig att fundera mycket kring att jag borde kommunicera mer med eleverna kring deras lärande och hur de vill gå vidare i sitt kunskapssökande.
Boken "Varför pedagogisk dokumentation" av Hillevi Lenz Taguchi var också bra men lite för inriktad på förskoleverksamhet och på Reggio Emilia. Jag har personligen svårt för att låsa mig vid en allena rådande metod, jag föredrar att blanda vilt bland teorier, för att det ska passa så många elever som möjligt. Därför var jag stundtals lite skeptisk till boken. Men kloka tankar fanns naturligtvis, bland annat kring kommunikation och att vi ska ta eleverna vidare i sitt lärande genom att utgå från dem.
"Den svårfångade reflektionen" av Emsheimer, Hansson och Koppfeldt var svårfångad... Den var verkligen inte lättläst men efter att ha läst igenom mina anteckningar från boken så finns det även där många kloka tankar. T.ex. att man behöver situationer att reflektera kring, att vi befinner oss i olika rum med dagens teknik och hur vi skulle kunna utnyttja det och att det är bra att byta perspektiv och se problem i olika aspekter.
En annan sak som hjälpt mig få min nya förståelse är diskussionerna i vår lärgrupp. Det är alltid intressant att höra hur andra arbetar och att själv få sätta ord på sina tankar och få dem emotsagda och genomskådade av andra. Jag tycker att det har varit väldigt givande att höra förskolelärarna i min grupp berätta hur de arbetar, de har i många fall kommit längre i sitt arbete kring pedagogisk dokumentation och vi har mycket att lära av dem.
Dessutom har jag såklart lärt mig mycket av att försöka ta med pedagogisk dokumentation redan i planeringsstadiet av ett arbetsområde. Här kan jag fortfarande bli mycket bättre men jag försöker ändå tänka på det när jag planerar. Men ibland är det svårt eftersom man måste våga planera lite"lösare" om man sedan ska utgå från eleverna. Naturligtvis lär jag mig också genom att testa med eleverna. Jag är väldigt nöjd med mitt radioprogram där en elev (som hatar att redovisa för klassen) läste in sin text på iPaden, lyssnade på den, tränade igen och läste sedan upp det klockrent för klassen. Utan nervositet... Det föll verkligen väl ut för den elev som jag använde som testperson.
Här nedan följer några centrala begrepp som jag kommer resonera kring.
Kommunikation:
Jag känner att ordet kommunikation är ett centralt begrepp i pedagogisk dokumentation. Dels kan vi i skolan kommunicera med föräldrar och resten av samhället genom vår dokumentation vilket förhoppningsvis får skolans värld att bli mindre instängd och istället öppnas upp mot resten av världen.
Dessutom kommunicerar pedagogen och eleven på ett sätt som leder lärandet framåt. Genom att använda digitala verktyg kan vi dessutom öka kommunikationen utan att pedagogen behöver förvandla sig till en bläckfisk för att räcka till för alla.
I diskussionen kring kommunikation vill jag gärna få med att jag lärt mig att det är minst lika viktigt att dokumentera processen som slutprodukten. Det hade jag aldrig tänkt på innan. Men det är ju naturligtvis rätt, genom att dokumentera processen har man ju all chans i världen att snappa upp vad elevens styrkor är men också åt vilket håll vi ska gå för att komma vidare i lärandet. Slutprodukten är också viktig, inte minst för självkänslan, men för att få dokumentationen pedagogisk måste man också få med processen. Jag gillar Alexanderssons tankar, som nämns i Taguchis bok, där han säger att om dokumentationen kommunicerar med andra kan vi reflektera tillsammans vilket blir mer konstruktivt. Där anser jag att vi kan använda eleverna mer, att de tillsammans kan kommunicera kring vad de lärt sig och hur de ska gå vidare.
Reflektion:
Reflektion känns också som ett centralt begrepp att resonera kring.
Vi vill gärna att eleverna ska reflektera kring sitt lärande men jag tycker inte att de får de rätta redskapen av oss. Vi ställer ofta frågor i slutet av veckan hur det har gått med veckans arbete men det är ofta frågor som inte går på djupet. Det ska inte finnas frågor där man svarar "det gick bra" eller "det gick dåligt". Vi måste ställa frågorna så att de blir framåtsyftande, så det kan bli en förändring och förbättring, till nästa gång. Vi pratar mycket om det här på vår skola nu, i samband med hur vi skriver vår IUP. Vi har rubriker av typen "Mina starka sidor" och "Mina utvecklingsbehov": Många gånger svarar eleverna rita, matte etc. Men det räcker inte, vi måste hjälpa dem att reflektera mer, att gå djupare och få dem att analysera mer. Vi jobbar just nu mycket med det här, det ska bli spnnande att se om vi kan utveckla det arbetet. Det handlar ju även om en reflektion från pedagogens sida, hur använder jag det eleven säger?
Jag gillar att man i boken "Den svårfångade reflektionen" talar om att man behöver ha en situation att reflektera kring. Den tanken anser jag att man kan använda i arbetet med eleverna. Istället för att ge dem allmäna frågor hur arbetet har gått kan man ställa frågor kring en specifik situation. Då blir det lättare för eleverna att reflektera kring deras egen insats, vad de lärde sig och hur de skulle kunna gå vidare. Jag har inte riktigt tänkt färdigt kring det här men kanske man skulle kunna reflektera kring ett ämne i taget, ett ämne varje dag istället för att slutsummera veckan. Ta t.ex. engelska på onsdagar. Ställ frågan "På vilket sätt har du lärt dig nya engelska ord den här veckan?" Först måste man reflektera över om man har lärt sig nya ord den här veckan (vilket de förhoppningsvis har...), i vilket sammanhang lärde jag mig dem, har jag övat på något särskilt sätt etc. Det känns som det blir mer reflektion än om man ställer frågan "Hur har det gått med engelskan i veckan?". Nästa vecka kanske man ställer frågan" På vilket sätt känner du att du har kommunicerat på engelska den här veckan?" Då kan man få in fritiden också, inte bara skolmiljön. Kopplar man också dessa frågor till de mål som finns i läroplanen så har vi en bra röd tråd som följer eleven.
Synliggörande:
Att vi synliggör vårt lärande är viktigt, både ur elevsynpunkt och pedagogsynpunkt. Om man ser på det ur elevsynpunkt tycker jag att man genom pedagogisk dokumentation får eleverna att se vad de lärt sig och på vilket sätt de tog till sig kunskapen. Genom att dokumentera processen som ledde fram till lärandet kan eleven se vilka strategier den använde för att nå kunskap. På samma sätt kan man ändra till nästa gång om det visar sig att eleven inte lärt sig så mycket som man hoppades. Wehner-Godée skriver att vi genom pedagogisk dokumentation synliggör vad barnen håller på med, deras kunskapande och se deras olika kompetenser. Det känns som en lärdom för mig, att inte bara se produkten utan kunna använda dokumentationen till att få eleven själv att se sitt kunskapande och sina kompetenser.
Vad gäller oss pedagoger så är det viktigt att vi synliggör för oss själva vad det är vi gör så att vi kan förändra och förbättra det vi gör. Här finns ju enorma möjligheter att använda IKT för att filma, spela in ljud och kanske fotografera sig själv i vardagsarbetet. Inte för att jag tycker det är så kul att se, eller höra sig själv på film, men det skulle vara nyttigt och gagna eleverna.
Feedback:
Den sista punkten jag tänkte skriva om är feedback. Det är en viktig del i undervisningen att ge eleverna feedback på det de gör och det hoppas jag att jag kommer bli bättre på efter den här kursen. Jag tänker ofta på läxförhör, t.ex. Varför gör man inte mer av läxförhören än att rätta dem och sedan ge tillbaka dem utan att diskutera med eleven eller att jobba vidare med det som var svårt? Nej, då rusar vi vidare och hoppas på bättre lycka nästa gång. Vi borde kanske stanna upp istället och diskutera vad det var som gjorde att det inte blev rätt och hur eleven skulle kunna öva nästa gång. Jag tänker mycket på det Christian Lundahl säger att det är ingen idé att ge både en skriftlig kommentar och en siffra hur många rätt eleven fick, då tittar eleven bara på siffran. Men man skulle ju kunna diskutera efteråt vad siffran står för, t.ex. vid glosförhör i engelska.
Jag tycker att jag är bra på att ge direkt feedback i idrotten, där sker allt mycket snabbt och det är svårt att gå tillbaka till en situation som var bra eller mindre bra. Där måste man ge feedback direkt. Men man skulle säkert kunna använda IKT-verktyg och dokumentera en del grejer som man sedan kan ge feedback på och diskutera efter. Särskilt de grejer som är svåra att utföra rätt.
Jag tycker att kursen så här långt har gett mig många nya insikter och kunskaper och jag ser fram emot fortsättningen. Det roligaste var att göra radioprogrammet, det skulle jag kunna hålla på med hela tiden!
lördag 24 mars 2012
måndag 27 februari 2012
söndag 8 januari 2012
"Att fånga lärandet"-reflektion
Då har jag också läst Att fånga lärandet av Christina Wehner-Godée.
Här följer en liten sammanfattning och egna tankar om boken.
Kapitel 1 Lusten att söka kunskap
Här talar författaren mycket om att den pedagogiska dokumentationen syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i, och får verka i, ett pedagogiskt sammanhang.
Den pedagogiska dokumentationen är både ett förhållningssätt och en slags kommunikation. Man har enligt författaren ett förhållningssätt som låter barnen själva söka kunskap men att vi som lärare genom dokumentationen kan leda dem vidare i sitt sökande. Dessutom kommunicerar man tillbaka till barnen via dokumentationen och man kan kommunicera vidare till föräldrar mm.
Författaren använder sig också av frågorna Hur upprätthålls lusten och nyfikenheten i kunskapsökandet? och Vad stoppar eller hindrar olika lärprocesser? Dessa frågor kan man få svar på om man använder sig av pedagogisk dokumentation.
Kapitel 2 Pedagogisk dokumentation
Även i detta kapitel förklarar författaren sitt sätt att se på pedagogisk dokumentation som ett sätt att synliggöra vad barnen håller på med, att synliggöra deras kunskapande och se de olika kompetenserna de har samt att förändra den egna pedagogiska praktiken. Dokumentationen blir ett verktyg att förstå hur barnen lär och tänker.
Kapitel 3 Dokumentationen i pedagogikens tjänst
I detta kapitel tar författaren upp olika aktivitetspedagogiker där individens egen aktivitet är själva kärnan. John Dewey var en förespråkare som tyckte att man ska utgå från både lärstoff och elever och att man skulle välja metoder utifrån vilka elever man hade. Ett citat lyder "Eleverna behöver lära vad som krävs i ett samhälle som är under ständig förändring". Det passar väldigt bra fortfarande, vår värld förändras så fort att det vi ska lära eleverna är att hänga med i den förändringen.
Kapitel 4 I händelsernas centrum
Här diskuterar författaren hur viktigt det är att vi kommunicerar för att lära oss av andra och att själva formulera vår kunskap för någon.
Dessutom pratar hon en hel del om att dokumentera hur aktiviteter kommer igång, att samla på bra igångsättare. Saker som får långtidsminnet att aktiveras, som startar associationsbanorna och därmed väcker lust. Även miljön runt om är viktig, vad säger miljön till oss och vad sätter den igång i vårt huvud?
Om man ser utveckling och lärande ur ett kommunikationsperspektiv är det viktigt att dokumentera processen likaväl som slutprodukten. Det gäller att tolka alla dessa meddelanden man får genom att studera processen.
Kloka tankar kommer också fram när det gäller att se på problem som något som går att förändra. Genom dokumentation kan man sedan gå tillbaka och se vad problemet var och vilka idéer man prövade som gjorde att man förändrade något.
När det gäller barnen är det viktigt i t.ex. matematiken, att visa att det finns olika sätt att komma fram till svaret och att det finns många svar på en fråga.
Vad gäller produkterna har dagens barn och ungdomar stor kunskap i att använda bilder i berättandet och vi vuxna måste bli bra på att tyda dessa bildspråk för att kunna kommunicera med barnen.
Kapitel 5 Etik
De nya sätten att dokumentera ställer nya krav på respekt och det är viktigt att få tillåtelse till att t.ex filma och ta kort.
I planeringen av dokumentationen är det bra att ha med syftet med dokumentationen. Följande frågor är bra:
Vd är det jag nskar fånga in?
Vad ska jag använda materialet till?
Vem ska se det?
Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?
Kapitel 6-10 Dokumentationsverktyg
Här sammanfattar jag några tips från olika dokumentationsverktyg.
Papper och penna: Man kan använda sig av olika dokumentationsmallar vilket underlättar skrivandet. Det är också bra om man tecknar lite för att få fram andra saker än det sagda.
Ljudinspelare: När man spelar in barn kan man lätt gå tillbaka och höra flera gånger, man blir mer delaktig själv och man kan höra hur man själv ställer frågor.
Kamera: När man med stillbildskamera dokumenterar en process är det bra att ha med utgångsläget, händelser under vägen och en avslutsbild. Det är bra att jobba med närbilder för att se detaljer. Om man missat något kan man be barnen rekonstruera det och sedan ta kort, det fungerar som en förstärkning av lärandet.
Videokamera: Det är bra att växla mellan hel- halvbild och närbilder. Det är också bra om man kan redigera lite.
Dator: Det finns massor av möjligheter att spara mängder av foton och filmer på datorn och att redigera dem till ett bildspel. Men därför är det också viktigt att man vet vad och varför man ska dokumentera för att inte få för många bilder. Man får heller inte glömma bort att dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts i ett pedagogiskt sammanhang.
Kapitel 11 Insiktens väg
Det är meningsfullt att leta efter var och hur problem uppkommer, idébehandling och idélösningsögonblicket. Där kan man lyssna efter aha eller ha-ha upplevelser, då har man gjort nya kopplingar och lärt sig något, man har gjort ett kreativt genombrott.
Detsamma gäller när man ska introducera något nytt, det är viktigt att barnen får uppleva och upptäcka saker som gör att de koncentrerar sig, försöker man då föra in fakta bryts koncentarationen och intresset dalar.
I planeringen av arbetet är det också viktigt att växla mellan divergent (det blir vad det blir) och konvergent (det här ska det bli) symboliserande. Det ger nya utmaningar att få pröva på det man inte brukar göra.
Kapitel 12 Pedagogiska konsekvenser
Vi blir förhoppningsvis mer och mer medvetna om att det finns olika strategier att lösa problem. Då är det bra att barnen får visa sina olika strategier för andra barn som på så sätt ser att det finns andra sätt att tänka.
Dessutom kan man växla varifrån initiativet till ett arbete kommer ifrån, lärare, barn eller båda tillsammans. Då är den pedagogiska dokumentationen perfekt att ha som utgångspunkt till vad man ska jobba med.
Rullande planering, dvs utgå från den pedagogiska dokumentationen när man planerar nästa steg, har stor betydelse när det gäller att behålla intresse för det man jobbar med och för att utmana barnen där de är.
Med dagens teknik har vi stora möjligheter att dokumentera de resurser och möjligheter alla barn har och att medvetandegöra dessa.
Egna reflektioner:
Jag tyckte återigen att boken var inriktad på förskoleverksamhet som gör det lite svårt att applicera på skolan. I något avsnitt talade man bl.a. om att sitta en till en och för hand dokumentera vad eleven gör. Det känns ganska svårt att genomföra detta i en klass på 27 st. Däremot kan jag tänka mig att när man har datorer eller iPads kan eleverna själva spela in och skicka dokumentet till oss pedagoger som vi sedan kan titta på.
Återigen kommer jag tillbaka till vårt temaarbete på skolan. Där kan man definitivt ha nytta av den pedagogiska dokumentationen och det förhållningssätt som följer med den. Vi har tidigare jobbat med att eleverna själva får ställa frågor efter en uppstart där man inspirerat till det temaarbete vi ska ha, men nu det sista har vi styrt innehållet enbart efter läroplanen. Just i temasituationen ser jag stora möjligheter till att utgå från elevernas frågor och intressen, dokumentera och sedan utgå från det i nästa steg av arbetet men också för att se vad vi har gjort och stämma av det mot läroplanen.
Något jag också fastnade för är när författaren skriver om hur man kan se hur barn lär in sånger genom att spela in dem. Där tänkte jag direkt på engelskalektionerna jag har. Där skulle man kunna spela in när de läser en text på engelska som de sedan får lyssna på. Då tror jag att eleverna själva får upp ögonen för vad de behöver öva på, vilka ord som är svåra och hur det faktiskt låter när de läser. Jag tror att de skulle öka sin medvetenhet och därmed öka motivationen till att lära sig mer.
I avsnittet om videokameran kom jag direkt att tänka på vår musikal vi gör med åk 4-5 varje höst. Vi har alltid pratat om at vi ska filma repetitionerna så att eleverna får se hur de ser ut från publikens håll. Vår utgångspunkt har nog mest varit att göra det som "hot", för att få dem att prestera. Nu tänker jag mer att man gör det för att de själva ska se vad de behöver utveckla. Att filma två låtar med kören och sedan tillsammans titta på det och ställa frågan, vad kan vi utveckla? Vad fungerar bra?
I slutet av boken beskrivs miljön i en engelsk förskola. Miljön beskrivs som lite bullrigt med mycket material som lockar och utmanar till handling. När jag var med på Mölndals BETT-resa besökte jag också en skola med förskoleverksamhet och jag fick precis samma intryck. Mycket material som lockade till görande, där begreppet "städa" inte var överhängande. Det var härligt men man tänkte även på att vi i Sverige anpassar mycket till de elever som inte klarar för mycket intryck. Men kanske skulle många av de eleverna också bli stimulerade av att material står framme och att det finns mycket fysiskt att arbeta med.
Här följer en liten sammanfattning och egna tankar om boken.
Kapitel 1 Lusten att söka kunskap
Här talar författaren mycket om att den pedagogiska dokumentationen syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i, och får verka i, ett pedagogiskt sammanhang.
Den pedagogiska dokumentationen är både ett förhållningssätt och en slags kommunikation. Man har enligt författaren ett förhållningssätt som låter barnen själva söka kunskap men att vi som lärare genom dokumentationen kan leda dem vidare i sitt sökande. Dessutom kommunicerar man tillbaka till barnen via dokumentationen och man kan kommunicera vidare till föräldrar mm.
Författaren använder sig också av frågorna Hur upprätthålls lusten och nyfikenheten i kunskapsökandet? och Vad stoppar eller hindrar olika lärprocesser? Dessa frågor kan man få svar på om man använder sig av pedagogisk dokumentation.
Kapitel 2 Pedagogisk dokumentation
Även i detta kapitel förklarar författaren sitt sätt att se på pedagogisk dokumentation som ett sätt att synliggöra vad barnen håller på med, att synliggöra deras kunskapande och se de olika kompetenserna de har samt att förändra den egna pedagogiska praktiken. Dokumentationen blir ett verktyg att förstå hur barnen lär och tänker.
Kapitel 3 Dokumentationen i pedagogikens tjänst
I detta kapitel tar författaren upp olika aktivitetspedagogiker där individens egen aktivitet är själva kärnan. John Dewey var en förespråkare som tyckte att man ska utgå från både lärstoff och elever och att man skulle välja metoder utifrån vilka elever man hade. Ett citat lyder "Eleverna behöver lära vad som krävs i ett samhälle som är under ständig förändring". Det passar väldigt bra fortfarande, vår värld förändras så fort att det vi ska lära eleverna är att hänga med i den förändringen.
Kapitel 4 I händelsernas centrum
Här diskuterar författaren hur viktigt det är att vi kommunicerar för att lära oss av andra och att själva formulera vår kunskap för någon.
Dessutom pratar hon en hel del om att dokumentera hur aktiviteter kommer igång, att samla på bra igångsättare. Saker som får långtidsminnet att aktiveras, som startar associationsbanorna och därmed väcker lust. Även miljön runt om är viktig, vad säger miljön till oss och vad sätter den igång i vårt huvud?
Om man ser utveckling och lärande ur ett kommunikationsperspektiv är det viktigt att dokumentera processen likaväl som slutprodukten. Det gäller att tolka alla dessa meddelanden man får genom att studera processen.
Kloka tankar kommer också fram när det gäller att se på problem som något som går att förändra. Genom dokumentation kan man sedan gå tillbaka och se vad problemet var och vilka idéer man prövade som gjorde att man förändrade något.
När det gäller barnen är det viktigt i t.ex. matematiken, att visa att det finns olika sätt att komma fram till svaret och att det finns många svar på en fråga.
Vad gäller produkterna har dagens barn och ungdomar stor kunskap i att använda bilder i berättandet och vi vuxna måste bli bra på att tyda dessa bildspråk för att kunna kommunicera med barnen.
Kapitel 5 Etik
De nya sätten att dokumentera ställer nya krav på respekt och det är viktigt att få tillåtelse till att t.ex filma och ta kort.
I planeringen av dokumentationen är det bra att ha med syftet med dokumentationen. Följande frågor är bra:
Vd är det jag nskar fånga in?
Vad ska jag använda materialet till?
Vem ska se det?
Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?
Kapitel 6-10 Dokumentationsverktyg
Här sammanfattar jag några tips från olika dokumentationsverktyg.
Papper och penna: Man kan använda sig av olika dokumentationsmallar vilket underlättar skrivandet. Det är också bra om man tecknar lite för att få fram andra saker än det sagda.
Ljudinspelare: När man spelar in barn kan man lätt gå tillbaka och höra flera gånger, man blir mer delaktig själv och man kan höra hur man själv ställer frågor.
Kamera: När man med stillbildskamera dokumenterar en process är det bra att ha med utgångsläget, händelser under vägen och en avslutsbild. Det är bra att jobba med närbilder för att se detaljer. Om man missat något kan man be barnen rekonstruera det och sedan ta kort, det fungerar som en förstärkning av lärandet.
Videokamera: Det är bra att växla mellan hel- halvbild och närbilder. Det är också bra om man kan redigera lite.
Dator: Det finns massor av möjligheter att spara mängder av foton och filmer på datorn och att redigera dem till ett bildspel. Men därför är det också viktigt att man vet vad och varför man ska dokumentera för att inte få för många bilder. Man får heller inte glömma bort att dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts i ett pedagogiskt sammanhang.
Kapitel 11 Insiktens väg
Det är meningsfullt att leta efter var och hur problem uppkommer, idébehandling och idélösningsögonblicket. Där kan man lyssna efter aha eller ha-ha upplevelser, då har man gjort nya kopplingar och lärt sig något, man har gjort ett kreativt genombrott.
Detsamma gäller när man ska introducera något nytt, det är viktigt att barnen får uppleva och upptäcka saker som gör att de koncentrerar sig, försöker man då föra in fakta bryts koncentarationen och intresset dalar.
I planeringen av arbetet är det också viktigt att växla mellan divergent (det blir vad det blir) och konvergent (det här ska det bli) symboliserande. Det ger nya utmaningar att få pröva på det man inte brukar göra.
Kapitel 12 Pedagogiska konsekvenser
Vi blir förhoppningsvis mer och mer medvetna om att det finns olika strategier att lösa problem. Då är det bra att barnen får visa sina olika strategier för andra barn som på så sätt ser att det finns andra sätt att tänka.
Dessutom kan man växla varifrån initiativet till ett arbete kommer ifrån, lärare, barn eller båda tillsammans. Då är den pedagogiska dokumentationen perfekt att ha som utgångspunkt till vad man ska jobba med.
Rullande planering, dvs utgå från den pedagogiska dokumentationen när man planerar nästa steg, har stor betydelse när det gäller att behålla intresse för det man jobbar med och för att utmana barnen där de är.
Med dagens teknik har vi stora möjligheter att dokumentera de resurser och möjligheter alla barn har och att medvetandegöra dessa.
Egna reflektioner:
Jag tyckte återigen att boken var inriktad på förskoleverksamhet som gör det lite svårt att applicera på skolan. I något avsnitt talade man bl.a. om att sitta en till en och för hand dokumentera vad eleven gör. Det känns ganska svårt att genomföra detta i en klass på 27 st. Däremot kan jag tänka mig att när man har datorer eller iPads kan eleverna själva spela in och skicka dokumentet till oss pedagoger som vi sedan kan titta på.
Återigen kommer jag tillbaka till vårt temaarbete på skolan. Där kan man definitivt ha nytta av den pedagogiska dokumentationen och det förhållningssätt som följer med den. Vi har tidigare jobbat med att eleverna själva får ställa frågor efter en uppstart där man inspirerat till det temaarbete vi ska ha, men nu det sista har vi styrt innehållet enbart efter läroplanen. Just i temasituationen ser jag stora möjligheter till att utgå från elevernas frågor och intressen, dokumentera och sedan utgå från det i nästa steg av arbetet men också för att se vad vi har gjort och stämma av det mot läroplanen.
Något jag också fastnade för är när författaren skriver om hur man kan se hur barn lär in sånger genom att spela in dem. Där tänkte jag direkt på engelskalektionerna jag har. Där skulle man kunna spela in när de läser en text på engelska som de sedan får lyssna på. Då tror jag att eleverna själva får upp ögonen för vad de behöver öva på, vilka ord som är svåra och hur det faktiskt låter när de läser. Jag tror att de skulle öka sin medvetenhet och därmed öka motivationen till att lära sig mer.
I avsnittet om videokameran kom jag direkt att tänka på vår musikal vi gör med åk 4-5 varje höst. Vi har alltid pratat om at vi ska filma repetitionerna så att eleverna får se hur de ser ut från publikens håll. Vår utgångspunkt har nog mest varit att göra det som "hot", för att få dem att prestera. Nu tänker jag mer att man gör det för att de själva ska se vad de behöver utveckla. Att filma två låtar med kören och sedan tillsammans titta på det och ställa frågan, vad kan vi utveckla? Vad fungerar bra?
I slutet av boken beskrivs miljön i en engelsk förskola. Miljön beskrivs som lite bullrigt med mycket material som lockar och utmanar till handling. När jag var med på Mölndals BETT-resa besökte jag också en skola med förskoleverksamhet och jag fick precis samma intryck. Mycket material som lockade till görande, där begreppet "städa" inte var överhängande. Det var härligt men man tänkte även på att vi i Sverige anpassar mycket till de elever som inte klarar för mycket intryck. Men kanske skulle många av de eleverna också bli stimulerade av att material står framme och att det finns mycket fysiskt att arbeta med.
onsdag 21 december 2011
"Varför pedagogisk dokumentation?"-reflektion
Så har jag då läst boken Varför pedagogisk dokumentation? av Hillevi Lenz Taguchi. Här nedan följer lite tankar om boken.
Boken utgår från förskoleverksamhet vilket gör att vissa delar blir svåra att applicera på skolans värld, men mycket är tänkvärt och kan absolut göra att vi pedagoger i skolan kan få upp våra ögon lite.
Först talar författaren om konstruktionistiskt tänkande som hon menar är att allt är föränderligt och att man själv alltid är delaktig i förändringen. Dessutom talar hon om att den pedagogiska miljön både är inre (osynlig) och yttre (synlig)och dessa samspelar varje dag.
Författaren menar också att med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man synliggöra den inre miljön och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre miljön.
Kapitel 1
Här talar författaren om att när man får direktiv uppifrån är det svårt att få till ett förändringsarbete, det sitter för mycket i väggarna för att förändring ska ske. Om man arbetar nerifrån och upp istället, som när man använder pedagogisk dokumentation tillsammans med elever, föräldrar, pedagoger, politiker; då får man ett kollektivt arbetsverktyg som leder till ett gemensamt reflektionsarbete.
Viktigt att tänka på ar att man måste ha en teori att luta sig emot, man kan inte bara utgå från praktiken, för att ett förändringsarbete ska ske.
Kapitel 2
Socialkonstruktionistisk syn betyder att vi i kommunikation med andra skapar en gemensam mening och innebörd.
Ibland utövar vi makt omedvetet genom en viss konstruktion, t.ex. att ställa målarpenslarna högt upp så att barnen inte når dem.
Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan vi synliggöra dessa konstruktioner och öppna oss för nya konstruktioner. Man kan t.ex synliggöra miljön genom dokumentation och på så vis se vilken konstruktion vi förmedlar till barnen.
I Sverige anser författaren att vi utgår från ett uppifrån-ner perspektiv i förskolan, vi vuxna leder barnen till det vi tycker att de ska kunna. Barnen är objekt. Enligt Reggio Emilia-synsättet ska barnen vara subjekt. Vi ska utgå från deras intressen, vad de vill lära sig.
Genom pedagogisk dokumentation kan pedagogen få syn på både sin egen lärprocess och även barnens lärprocess.
Kapitel 3
Pedagogisk dokumentation ger pedagogen makten att ta över sitt eget lärande. Detta gäller också barnet.
Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt men också en kommunikation. Barnet kan kommunicera sin kunskap via olika medier, material osv samtidigt som den pedagogiska dokumentationen hjälper pedagogen att kommunicera tillbaka till barnet.
Sid 35: "ursprunget till allt mänskligt kunskapande är kroppens relation till och kommunikation med omvärlden."
Små barn utforskar världen med hela kroppen och använder världen som motpart. Äldre barn använder ögat-handen-hjärnan i samarbete för att förstå världen. Viktigt att erbjuda många olika sorters material för att kunna utnyttja dessa delar. Genom detta, och dokumentationen, kommunicerar vi vår förståelse och kunskap om omvärlden. Tillsammans med andra skapar vi en gemensam förståelse av omvärlden, allas erfarenheter hjälper till.
Skillnaden på konstruktivistiska synsättet och det konstruktionistiska synsättet är att det förstnämnda ser kunskapen som skild från barnet, barnet är objekt för en absolut sanning. Det senare synsättet kan inte skilja på subjekt och objekt. Vi lever i beroende av världen, den enda kunskap som finns är den vi konstruerar tillsammans.
I ett tema-arbete, t.ex., utgår den konstruktivistiska pedagogen från vilka kunskapsmål det finns och kartlägger sedan barnens tankar för att veta var de står nu. Makten finns hos pedagogen.
Om man istället utgår från barnens frågor, funderingar kan de utveckla egna teorier som man sedan ställer mot rådande teorier. De kan då relatera till dessa på ett annat sätt. Genom att pedagogen utgår från dokumentationen av barnens arbete kan den alltid föra temat framåt men det är barnen som har makten över sitt eget lärande.
Sid 56 "Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnet på nytt- om och om igen. Vi kan tänka, lyssna och ifrågasätta i en gemnsam reflektion krig det vi ser och hör. Vi kan synliggöra våra teorier och hypoteser, ifrågasätta dem och skapa nya. Genom dokumentationen gör vi oss synliga för oss själva.Samtidigt kan vi använda dokumentationen så att vi kan göra barnet synligt för sig självt,.."
Pedagogen har ett tudelat pedagogiskt ansvar. Dels att gå i dialog och skapa en kommunikativ handling med barnen, föräldrar och andra. Detta kräver tillit, tillit som skapas av att barnen ges ansvar och makt över sitt lärande. Genom att fokusera på de positiva sidorna hos barnet och att ge det möjlighet att välja, ställa frågor och bli lyssnade till skapas tillit. Pedagogen ska också inta en aktiv passitivitet. Vid dokumentation, t.ex., riktar pedagogen hela sitt intresse mot den som dokumenteras. Dessutom använder barnet som dokumenteras sina kamrater på ett annat sätt än om pedagogen är tillgänglig.
Den pedagogiska dokumentationen skapar nyfikenhet hos barnet och man har möjlighet att reflektera igen och igen kring egnas och andras arbete. Det är viktigt att ligga steget före vid pedagogisk dokumentation, att vara inläst på det som ev. kommer upp som tankar och frågor. Då kan man lättare förstå och fånga upp det barnen tar upp.
Sid 67: "Vägvisaren är barnet genom att barnets konstruktioner(förståelse, kunskap,teorier) är utgångspunkten, men den vuxne är väl förberedd för tänkbara konstruktioner via sitt reflektionsarbete, och hennes uppgift blir att stödja och hjälpa barnet i att utveckla och förändra-rekonstruera-sin förståelse och kunskap."
I det tudelade ansvaret som pedagog ska man inta en reflekterande och forskande hållning. Dels ska pedagogen utveckla sitt eget arbete men också skapa möjlighet för barnen att ge dem de rätta förutsättningarna för att deras lärprocesser ska utvecklas.
Sid 69: "Ett grundantagande för hela denna aspekt av pedagogrollen är att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete."
Den pedagogiska dokumentationen ska inte vara att slå fast vad som hände utan vara ett underlag för våra reflektioner så vi kan ta nästa steg.
Dessutom ska dokumentationen vara kommunicerbar med andra så att vi kan reflektera tillsammans vilket blir med konstruktivt (Alexandersson).
I projektarbete är det viktigt att utgå från barnet, något som är intressant för barnet. Därefter ska man sätta mål för arbetet och ligga steget före, att ha en teori. Sedan gör man en pedagogisk planering men man måste hela tiden vara beredd att bryta upp den för att ta tillvara barnens tankar och funderingar. Erbjuda barnen olika arbetssätt och material är centrlat för att genom olika utrycksformer befästa sina erfarenheter.
Genom den pedagogiska dokumentationen kan man sedan utgå från barnen och leda dem vidare i sitt lärande.
Egna reflektioner:
Jag tycker att mycket var intressant men skolan känns väldigt konstruktivistisk med sina mål man ska uppnå och att vi är uppdelade i ämnen. Man känner sig väldigt styrd i att man har så många mål att uppnå att man inte vågar utgå från elevernas intressen. Men jag tror att vi skulle kunna våga mer! Vi har i vårt årslånga tema på skolan tidigare utgått från elevernas tankar efter att vi presenterat rubriken. Vi har frångått detta, varför vet jag inte riktigt men kanske för att vi hade varit dåliga på att dokumentera vad vi gjort/lärt på temat tidigare. Vi utgår istället från vilka mål vi ska uppnå. Men om vi skulle dokumentare mer under tiden temaarbetet pågår skulle vi med all säkerhet se att vi når många av målen iallafall. Men med skillnaden att eleverna har gjort det med egen makt, vi har utgått från deras intressen och frågor.
Jag gillar också tanken på att det inte bara är elevernas lärande som ska dokumenteras, det är även vårt egna arbete. Det ger ju ens eget arbete en annan dimension att "tvingas" fundera på vad vi gör, varför, hur och vad leder det till. Tidsbrist kommer genast upp som en käpp i hjulet men det kanske inte behöver vara så?
Boken utgår från förskoleverksamhet vilket gör att vissa delar blir svåra att applicera på skolans värld, men mycket är tänkvärt och kan absolut göra att vi pedagoger i skolan kan få upp våra ögon lite.
Först talar författaren om konstruktionistiskt tänkande som hon menar är att allt är föränderligt och att man själv alltid är delaktig i förändringen. Dessutom talar hon om att den pedagogiska miljön både är inre (osynlig) och yttre (synlig)och dessa samspelar varje dag.
Författaren menar också att med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man synliggöra den inre miljön och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre miljön.
Kapitel 1
Här talar författaren om att när man får direktiv uppifrån är det svårt att få till ett förändringsarbete, det sitter för mycket i väggarna för att förändring ska ske. Om man arbetar nerifrån och upp istället, som när man använder pedagogisk dokumentation tillsammans med elever, föräldrar, pedagoger, politiker; då får man ett kollektivt arbetsverktyg som leder till ett gemensamt reflektionsarbete.
Viktigt att tänka på ar att man måste ha en teori att luta sig emot, man kan inte bara utgå från praktiken, för att ett förändringsarbete ska ske.
Kapitel 2
Socialkonstruktionistisk syn betyder att vi i kommunikation med andra skapar en gemensam mening och innebörd.
Ibland utövar vi makt omedvetet genom en viss konstruktion, t.ex. att ställa målarpenslarna högt upp så att barnen inte når dem.
Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan vi synliggöra dessa konstruktioner och öppna oss för nya konstruktioner. Man kan t.ex synliggöra miljön genom dokumentation och på så vis se vilken konstruktion vi förmedlar till barnen.
I Sverige anser författaren att vi utgår från ett uppifrån-ner perspektiv i förskolan, vi vuxna leder barnen till det vi tycker att de ska kunna. Barnen är objekt. Enligt Reggio Emilia-synsättet ska barnen vara subjekt. Vi ska utgå från deras intressen, vad de vill lära sig.
Genom pedagogisk dokumentation kan pedagogen få syn på både sin egen lärprocess och även barnens lärprocess.
Kapitel 3
Pedagogisk dokumentation ger pedagogen makten att ta över sitt eget lärande. Detta gäller också barnet.
Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt men också en kommunikation. Barnet kan kommunicera sin kunskap via olika medier, material osv samtidigt som den pedagogiska dokumentationen hjälper pedagogen att kommunicera tillbaka till barnet.
Sid 35: "ursprunget till allt mänskligt kunskapande är kroppens relation till och kommunikation med omvärlden."
Små barn utforskar världen med hela kroppen och använder världen som motpart. Äldre barn använder ögat-handen-hjärnan i samarbete för att förstå världen. Viktigt att erbjuda många olika sorters material för att kunna utnyttja dessa delar. Genom detta, och dokumentationen, kommunicerar vi vår förståelse och kunskap om omvärlden. Tillsammans med andra skapar vi en gemensam förståelse av omvärlden, allas erfarenheter hjälper till.
Skillnaden på konstruktivistiska synsättet och det konstruktionistiska synsättet är att det förstnämnda ser kunskapen som skild från barnet, barnet är objekt för en absolut sanning. Det senare synsättet kan inte skilja på subjekt och objekt. Vi lever i beroende av världen, den enda kunskap som finns är den vi konstruerar tillsammans.
I ett tema-arbete, t.ex., utgår den konstruktivistiska pedagogen från vilka kunskapsmål det finns och kartlägger sedan barnens tankar för att veta var de står nu. Makten finns hos pedagogen.
Om man istället utgår från barnens frågor, funderingar kan de utveckla egna teorier som man sedan ställer mot rådande teorier. De kan då relatera till dessa på ett annat sätt. Genom att pedagogen utgår från dokumentationen av barnens arbete kan den alltid föra temat framåt men det är barnen som har makten över sitt eget lärande.
Sid 56 "Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnet på nytt- om och om igen. Vi kan tänka, lyssna och ifrågasätta i en gemnsam reflektion krig det vi ser och hör. Vi kan synliggöra våra teorier och hypoteser, ifrågasätta dem och skapa nya. Genom dokumentationen gör vi oss synliga för oss själva.Samtidigt kan vi använda dokumentationen så att vi kan göra barnet synligt för sig självt,.."
Pedagogen har ett tudelat pedagogiskt ansvar. Dels att gå i dialog och skapa en kommunikativ handling med barnen, föräldrar och andra. Detta kräver tillit, tillit som skapas av att barnen ges ansvar och makt över sitt lärande. Genom att fokusera på de positiva sidorna hos barnet och att ge det möjlighet att välja, ställa frågor och bli lyssnade till skapas tillit. Pedagogen ska också inta en aktiv passitivitet. Vid dokumentation, t.ex., riktar pedagogen hela sitt intresse mot den som dokumenteras. Dessutom använder barnet som dokumenteras sina kamrater på ett annat sätt än om pedagogen är tillgänglig.
Den pedagogiska dokumentationen skapar nyfikenhet hos barnet och man har möjlighet att reflektera igen och igen kring egnas och andras arbete. Det är viktigt att ligga steget före vid pedagogisk dokumentation, att vara inläst på det som ev. kommer upp som tankar och frågor. Då kan man lättare förstå och fånga upp det barnen tar upp.
Sid 67: "Vägvisaren är barnet genom att barnets konstruktioner(förståelse, kunskap,teorier) är utgångspunkten, men den vuxne är väl förberedd för tänkbara konstruktioner via sitt reflektionsarbete, och hennes uppgift blir att stödja och hjälpa barnet i att utveckla och förändra-rekonstruera-sin förståelse och kunskap."
I det tudelade ansvaret som pedagog ska man inta en reflekterande och forskande hållning. Dels ska pedagogen utveckla sitt eget arbete men också skapa möjlighet för barnen att ge dem de rätta förutsättningarna för att deras lärprocesser ska utvecklas.
Sid 69: "Ett grundantagande för hela denna aspekt av pedagogrollen är att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete."
Den pedagogiska dokumentationen ska inte vara att slå fast vad som hände utan vara ett underlag för våra reflektioner så vi kan ta nästa steg.
Dessutom ska dokumentationen vara kommunicerbar med andra så att vi kan reflektera tillsammans vilket blir med konstruktivt (Alexandersson).
I projektarbete är det viktigt att utgå från barnet, något som är intressant för barnet. Därefter ska man sätta mål för arbetet och ligga steget före, att ha en teori. Sedan gör man en pedagogisk planering men man måste hela tiden vara beredd att bryta upp den för att ta tillvara barnens tankar och funderingar. Erbjuda barnen olika arbetssätt och material är centrlat för att genom olika utrycksformer befästa sina erfarenheter.
Genom den pedagogiska dokumentationen kan man sedan utgå från barnen och leda dem vidare i sitt lärande.
Egna reflektioner:
Jag tycker att mycket var intressant men skolan känns väldigt konstruktivistisk med sina mål man ska uppnå och att vi är uppdelade i ämnen. Man känner sig väldigt styrd i att man har så många mål att uppnå att man inte vågar utgå från elevernas intressen. Men jag tror att vi skulle kunna våga mer! Vi har i vårt årslånga tema på skolan tidigare utgått från elevernas tankar efter att vi presenterat rubriken. Vi har frångått detta, varför vet jag inte riktigt men kanske för att vi hade varit dåliga på att dokumentera vad vi gjort/lärt på temat tidigare. Vi utgår istället från vilka mål vi ska uppnå. Men om vi skulle dokumentare mer under tiden temaarbetet pågår skulle vi med all säkerhet se att vi når många av målen iallafall. Men med skillnaden att eleverna har gjort det med egen makt, vi har utgått från deras intressen och frågor.
Jag gillar också tanken på att det inte bara är elevernas lärande som ska dokumenteras, det är även vårt egna arbete. Det ger ju ens eget arbete en annan dimension att "tvingas" fundera på vad vi gör, varför, hur och vad leder det till. Tidsbrist kommer genast upp som en käpp i hjulet men det kanske inte behöver vara så?
fredag 9 december 2011
"Den svårfångade reflektionen"-reflektion
Nu har jag läst halva boken "Den svårfångade reflektionen". Jag kommer här skriva ner lite tankar kring varje kapitel.
Kapitel 1: Att se dansen genom bilden
Något jag fastande för i detta kapitel var tanken om att man måste försöka koppla bort känslorna när man analyserar något; sitt eget jobb eller någon annans. Först då kan man se saker man inte sett tidigare och man kan bli fri från tankevanor man har. Jag tycker man kan koppla detta till när man som lärare ska rätta t.ex. uppsatser eller andra alster eleverna har gjort. Att försöka koppla bort de känslor man har kring eleven när man läser det den har skrivit är viktigt. Detta visar sig inte minst i debatten om att man ofta som lärare sätter högre betyg på ett arbete eleven gjort, än vad t.ex. skolinspektionen gör. Jag förstår att det lätt blir så men det är ju vår pofessionalitet som ska visa sig i att man faktiskt bortser från vad man vet om eleven. Det kanske vore bra att byta elevarbeten med andra pedagoger för att få bort "känsloaspekten". Det blir med andra ord lättare att reflektera och vara kritisk om man bortser från känslor.
Vad gäller eleverna krävs det bra verktyg för dem att kunna reflektera kritiskt kring sin utveckling. Det krävs t.ex. bra frågeställningar från oss pedagoger. Kanske inte bara "Vad var bra?" och "Vad var mindre bra?"
Kapitel 2: Forumspel
Jag gillar forumspel och kan verkligen se att det hänger ihop med att reflektera. "...representerar för oss reflektion i den meningen att det handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera." (sid 23)
Jag gillar idén med forumspel eftersom det involverar kroppen som gör att man ibland hittar nya vägar att tänka, man känner med hela kroppen hur det känns om man väljer en viss väg. Detta gör att man också utvecklar empatin som också är en sorts reflektion.
I forumspel reflekterar man tillsammans med andra vilket gör att man tvingas ta ställning, tänka till och pröva nya vägar.
Kapitel 3: Studentröster
I det här kapitlet känner jag väl igen mig från lärarutbildningen. Man skulle hela tiden reflektera och jag tyckte alltid att det var svårt. Jag hade, liksom studenterna i kapitlet, inga metoder för att reflektera.
Kapitel 4: Reflektionsteorier
I det här kapitlet fastnar jag för att författaren säger att det måste finnas en situation för att man ska kunna reflektera. Det kändes som en go känga till lärarutbildarna! Jag skrev ju ang. förra kapitlet att jag aldrig riktigt förstod det här med att reflektera kring böcker och här kom svaret! Det finns ju ingen upplevd situation att reflektera kring, jag har avkodat en text och fått min förståelse av texten. Men det är inget jag kan reflektera kring. Om jag däremot använder något jag läst och prövar att omsätta det i praktiken, då kan jag reflektera kring det.(Ja, jag vet. Jag är en praktiker...) Då kan jag använda använda praktikbearbetningen i 3 nivåer som nämndes i förra kapitlet:
1. Rapport om vad man varit med om
2. Göra vissa jämförelser
3. Försöka förstå skillnader och likheter
Åter till kapitel 4 där de talar om öppna och slutna teorier. Författarnas slutsats är att man behöver en allsidig repertoar av redskap för att lättare kunna reflektera och därigenom nå en ny, högre eller annorlunda förståelse.
Man ska ha öppna och slutna teorier i förening. De har spaltat upp det bra:
Det reflekterande subjektet bygger sin förståelse utifrån situationen.
Subjektet behöver vissa redskap för att strukturera det upplevda.
Dessa redskap används också för att pröva att förstå situationen.
Om man kopplar det till det vi gör när eleverna utvärderar sitt lärande saknas vissa delar. Dels måste situationen bli tydlig, de måste ha någon form av "dilemma" som de ska utvärdera och reflektera kring.
Dels måste vi hjälpa dem med frågorna kring situationen. Det ska vara omöjligt att svara "Det var bra".
Vi måste hjälpa dem att reflektera på olika sätt, ge dem relevanta frågor som leder dem rätt.
Som lärare tycker jag att man reflekterar hela tiden efter Lewins modell (sid 43). Man planerar en lektion, genomför den, observerar vad som hände och reflekterar kring situationen och förändrar sedan det som behövs. Testar igen...
Kapitel 5: Reflektionsbegreppet i styrdokument
Eftersom boken behandlar Lpo 94 , som nämner reflektion ganska mycket, har jag tittat lite på syftesdelen i olika ämnen i Lgr 11. Jag undervisar i engelska och idrott och hälsa just nu och där nämns reflektera en gång i syftet, i engelska. I idrott och hälsa nämns inte reflektera någonstans. Inte heller i svenska kan jag hitta reflektera men däremot i de sk. SO-ämnena nämns det. Enligt författarna nämns ordet reflektera ganska mycket i Lpo 94 men, enligt min mycket snabba hobbyanalys, nämns det inte lika ofta i Lgr 11.
Kapitlet tar också upp begreppet reflexivitet. Jag förstod det som att man har en diskurs (hur det borde vara enligt media, t.ex.) som man lutar sig emot men man gör på ett annat sätt ändå. I skolans värld blir det en reflexiv arena mellan att vara barn/ung och det som skolan/läraren förväntar sig av dem som elever.
Kapitlet tar upp lärarutbildningen och att det som lärare är viktigt att reflektera. Därför är det för mig självklart att praktikdelen på lärarutbildningen borde utökas, man måste ha upplevda situationer att reflektera kring.
Kapitel 6: Bilder av mördaren
Det här kapitlet förstod jag inte alls meningen med. Jag tyckte inte att författaren kom fram till något mer än att det är svårt att ha en bild som bevis eftersom vi alla tolkar bilder olika eftersom vi har olika erfarenheter och värderingar. Men jag förstod aldrig riktigt kopplingen till reflektion. Någon får gärna förklara för mig!
Jag ser fram emot litterturseminariet med min grupp där vi säkert kan hjälpa varandra att förstå.
Nu har jag läst andra halvan av boken och här följer lite reflektioner.
Kapitel 8
Jag hade lite svårt att ta till mig det här kapitlet, men det var spännande tankar att vi nu finns med i olika rum och tider hela tiden med hjälp av t.ex mobiltelefonerna. Författaren frågar sig hur vi kan använda oss pedagogiskt av att vi ständigt kan vara på olika ställen samtidigt som vi är i klassrummet. Det tror, och hoppas jag, att vi snart kan använda mer. Någon har sagt att enligt eleverna så är man i skolan och när man går därifrån så börjar livet på riktigt. Vad hemskt om det är så! Vi måste väl kunna få eleverna att känna att livet pågår i skolan också men då ska vi nog låta dem utforska världen på det sätt de gör hemma.
En annan spännande tanke är den att den rymd som existerar mellan människa och maskin är det avstånd vi behöver för att reflektera. Jag tänkte direkt på det arbete vi gör med eleverna som vi kallar schyst på nätet där vi försöker få dem att tänka efter innan man lägger ut bilder etc. Det är en positiv tanke att man faktiskt har tid att reflektera när man har en maskin mellan sig och mottagaren, men desto viktigare att man tar sig tiden att reflektera.
Kapitel 9 och 10
Dessa kapitel gav mig inte särskilt mycket. Bildkapitlet beskriver att genom att mottagaren av en bild beskriver vad de ser och inte ser och sedan ställer frågor till producenten får denne att reflektera. Känns inte som något nytt, direkt.
Berättelsekapitlet beskriver att man genom att berätta kronologiskt eller inte väljer hur materialet presenteras och därmed har man reflekterat över vad man tar med och hur viktigt det är. Det bortvalda är också viktigt, både i bilder och i texter.
Kapitel 11
???
Kapitel 12
Här har författaren försökt göra en slags praktisk handledning till reflektion.
Det finns vissa steg som är viktiga. Se-förstå-handla eller fenomen-förståelse-slutsats/handling. Det första vi gör är att samla in data, där det är viktigt att försöka se det vi inte ser, t.ex. vårt eget agerande.
Det andra vi gör är att vi ska tolka, men genom att överge våra vanliga tankar och istället pröva nytt. Det tredje vi gör är att försöka dra slutsater av vår bearbetning.
Divergens- omtänkande. Förösk ha fler tolkningar än en.
Perspektivbyte- vi måste se på problemet från olika perspektiv, inte minst mot oss själva.
Aspektseende- betrakta problemet ur olika aspekter
Delar-helheten- växla mellan att se delar och gå mot helheten och tvärtom
Tolkning- om du vet att tolkningen är subjektivskärper man kravet på alternativa tolkningar
Skillnaden- sök skillnader och försök förstå vad skillnaden berättar
Teorier- kan användas för att pröva antaganden. Bra med fler teorier
Kapitel 1: Att se dansen genom bilden
Något jag fastande för i detta kapitel var tanken om att man måste försöka koppla bort känslorna när man analyserar något; sitt eget jobb eller någon annans. Först då kan man se saker man inte sett tidigare och man kan bli fri från tankevanor man har. Jag tycker man kan koppla detta till när man som lärare ska rätta t.ex. uppsatser eller andra alster eleverna har gjort. Att försöka koppla bort de känslor man har kring eleven när man läser det den har skrivit är viktigt. Detta visar sig inte minst i debatten om att man ofta som lärare sätter högre betyg på ett arbete eleven gjort, än vad t.ex. skolinspektionen gör. Jag förstår att det lätt blir så men det är ju vår pofessionalitet som ska visa sig i att man faktiskt bortser från vad man vet om eleven. Det kanske vore bra att byta elevarbeten med andra pedagoger för att få bort "känsloaspekten". Det blir med andra ord lättare att reflektera och vara kritisk om man bortser från känslor.
Vad gäller eleverna krävs det bra verktyg för dem att kunna reflektera kritiskt kring sin utveckling. Det krävs t.ex. bra frågeställningar från oss pedagoger. Kanske inte bara "Vad var bra?" och "Vad var mindre bra?"
Kapitel 2: Forumspel
Jag gillar forumspel och kan verkligen se att det hänger ihop med att reflektera. "...representerar för oss reflektion i den meningen att det handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera." (sid 23)
Jag gillar idén med forumspel eftersom det involverar kroppen som gör att man ibland hittar nya vägar att tänka, man känner med hela kroppen hur det känns om man väljer en viss väg. Detta gör att man också utvecklar empatin som också är en sorts reflektion.
I forumspel reflekterar man tillsammans med andra vilket gör att man tvingas ta ställning, tänka till och pröva nya vägar.
Kapitel 3: Studentröster
I det här kapitlet känner jag väl igen mig från lärarutbildningen. Man skulle hela tiden reflektera och jag tyckte alltid att det var svårt. Jag hade, liksom studenterna i kapitlet, inga metoder för att reflektera.
Kapitel 4: Reflektionsteorier
I det här kapitlet fastnar jag för att författaren säger att det måste finnas en situation för att man ska kunna reflektera. Det kändes som en go känga till lärarutbildarna! Jag skrev ju ang. förra kapitlet att jag aldrig riktigt förstod det här med att reflektera kring böcker och här kom svaret! Det finns ju ingen upplevd situation att reflektera kring, jag har avkodat en text och fått min förståelse av texten. Men det är inget jag kan reflektera kring. Om jag däremot använder något jag läst och prövar att omsätta det i praktiken, då kan jag reflektera kring det.(Ja, jag vet. Jag är en praktiker...) Då kan jag använda använda praktikbearbetningen i 3 nivåer som nämndes i förra kapitlet:
1. Rapport om vad man varit med om
2. Göra vissa jämförelser
3. Försöka förstå skillnader och likheter
Åter till kapitel 4 där de talar om öppna och slutna teorier. Författarnas slutsats är att man behöver en allsidig repertoar av redskap för att lättare kunna reflektera och därigenom nå en ny, högre eller annorlunda förståelse.
Man ska ha öppna och slutna teorier i förening. De har spaltat upp det bra:
Det reflekterande subjektet bygger sin förståelse utifrån situationen.
Subjektet behöver vissa redskap för att strukturera det upplevda.
Dessa redskap används också för att pröva att förstå situationen.
Om man kopplar det till det vi gör när eleverna utvärderar sitt lärande saknas vissa delar. Dels måste situationen bli tydlig, de måste ha någon form av "dilemma" som de ska utvärdera och reflektera kring.
Dels måste vi hjälpa dem med frågorna kring situationen. Det ska vara omöjligt att svara "Det var bra".
Vi måste hjälpa dem att reflektera på olika sätt, ge dem relevanta frågor som leder dem rätt.
Som lärare tycker jag att man reflekterar hela tiden efter Lewins modell (sid 43). Man planerar en lektion, genomför den, observerar vad som hände och reflekterar kring situationen och förändrar sedan det som behövs. Testar igen...
Kapitel 5: Reflektionsbegreppet i styrdokument
Eftersom boken behandlar Lpo 94 , som nämner reflektion ganska mycket, har jag tittat lite på syftesdelen i olika ämnen i Lgr 11. Jag undervisar i engelska och idrott och hälsa just nu och där nämns reflektera en gång i syftet, i engelska. I idrott och hälsa nämns inte reflektera någonstans. Inte heller i svenska kan jag hitta reflektera men däremot i de sk. SO-ämnena nämns det. Enligt författarna nämns ordet reflektera ganska mycket i Lpo 94 men, enligt min mycket snabba hobbyanalys, nämns det inte lika ofta i Lgr 11.
Kapitlet tar också upp begreppet reflexivitet. Jag förstod det som att man har en diskurs (hur det borde vara enligt media, t.ex.) som man lutar sig emot men man gör på ett annat sätt ändå. I skolans värld blir det en reflexiv arena mellan att vara barn/ung och det som skolan/läraren förväntar sig av dem som elever.
Kapitlet tar upp lärarutbildningen och att det som lärare är viktigt att reflektera. Därför är det för mig självklart att praktikdelen på lärarutbildningen borde utökas, man måste ha upplevda situationer att reflektera kring.
Kapitel 6: Bilder av mördaren
Det här kapitlet förstod jag inte alls meningen med. Jag tyckte inte att författaren kom fram till något mer än att det är svårt att ha en bild som bevis eftersom vi alla tolkar bilder olika eftersom vi har olika erfarenheter och värderingar. Men jag förstod aldrig riktigt kopplingen till reflektion. Någon får gärna förklara för mig!
Jag ser fram emot litterturseminariet med min grupp där vi säkert kan hjälpa varandra att förstå.
Nu har jag läst andra halvan av boken och här följer lite reflektioner.
Kapitel 8
Jag hade lite svårt att ta till mig det här kapitlet, men det var spännande tankar att vi nu finns med i olika rum och tider hela tiden med hjälp av t.ex mobiltelefonerna. Författaren frågar sig hur vi kan använda oss pedagogiskt av att vi ständigt kan vara på olika ställen samtidigt som vi är i klassrummet. Det tror, och hoppas jag, att vi snart kan använda mer. Någon har sagt att enligt eleverna så är man i skolan och när man går därifrån så börjar livet på riktigt. Vad hemskt om det är så! Vi måste väl kunna få eleverna att känna att livet pågår i skolan också men då ska vi nog låta dem utforska världen på det sätt de gör hemma.
En annan spännande tanke är den att den rymd som existerar mellan människa och maskin är det avstånd vi behöver för att reflektera. Jag tänkte direkt på det arbete vi gör med eleverna som vi kallar schyst på nätet där vi försöker få dem att tänka efter innan man lägger ut bilder etc. Det är en positiv tanke att man faktiskt har tid att reflektera när man har en maskin mellan sig och mottagaren, men desto viktigare att man tar sig tiden att reflektera.
Kapitel 9 och 10
Dessa kapitel gav mig inte särskilt mycket. Bildkapitlet beskriver att genom att mottagaren av en bild beskriver vad de ser och inte ser och sedan ställer frågor till producenten får denne att reflektera. Känns inte som något nytt, direkt.
Berättelsekapitlet beskriver att man genom att berätta kronologiskt eller inte väljer hur materialet presenteras och därmed har man reflekterat över vad man tar med och hur viktigt det är. Det bortvalda är också viktigt, både i bilder och i texter.
Kapitel 11
???
Kapitel 12
Här har författaren försökt göra en slags praktisk handledning till reflektion.
Det finns vissa steg som är viktiga. Se-förstå-handla eller fenomen-förståelse-slutsats/handling. Det första vi gör är att samla in data, där det är viktigt att försöka se det vi inte ser, t.ex. vårt eget agerande.
Det andra vi gör är att vi ska tolka, men genom att överge våra vanliga tankar och istället pröva nytt. Det tredje vi gör är att försöka dra slutsater av vår bearbetning.
Divergens- omtänkande. Förösk ha fler tolkningar än en.
Perspektivbyte- vi måste se på problemet från olika perspektiv, inte minst mot oss själva.
Aspektseende- betrakta problemet ur olika aspekter
Delar-helheten- växla mellan att se delar och gå mot helheten och tvärtom
Tolkning- om du vet att tolkningen är subjektivskärper man kravet på alternativa tolkningar
Skillnaden- sök skillnader och försök förstå vad skillnaden berättar
Teorier- kan användas för att pröva antaganden. Bra med fler teorier
måndag 21 november 2011
Pedagogisk dokumentation idag
Vad, hur och varför? Stora frågor kring pedagogisk dokumentation.
Vad ska vi dokumentera?
Jag tänker mig att man kan dokumentera allt som har med elevernas lärande att göra. Oftast har det tidigare blivit att man sparar skriftliga arbeten, t.ex. texter i svenska och engelska samt matteprov. Med den nya tekniken tror jag att vi kommer kunna dokumentera fler lärandesituationer. I språk kan man t.ex spela in när de läser en text eller när de agerar. Matematik idag är ju mycket att resonera hur man tänker, att arbeta tillsammans med andra och förklara sin förståelse. Det kan man också dokumentera på ett annat sätt med dagens verktyg. Jag har länge tänkt att filma eller fotografera elevernas framsteg i idrotten men det har inte blivit av. (Ja jag vet, hur svårt kan det vara att ta med en kamera ut i gympasalen...) Nu känner jag mig oerhört taggad att använda iPad eller iPod för att dokumentera och sedan länka in filmen eller fotot i IUP´n.
Hur ska vi dokumentera?
Jag har redan varit inne på det men att använda ny teknik känns självklart. Dessutom tycker jag att det är viktigt att man får med eleverna i processen. Samtal kring vad DU har lärt dig och hur DU vill synliggöra ditt lärande är viktiga diskussioner, det är något vi alla kan bli bättre på. Även där tror jag att den nya tekniken kan hjälpa till. Kanske kan eleverna spela in en kort film som de sedan mailar pedagogen som i lugn och ro kan svara eleven. Nu menar jag inte att vi ska ta bort all mänsklig kontakt, men vi har lite tid i skolan och kanske kan det här ändå leda till viktiga diskussioner som gynnar lärandet, och att vi faktiskt gör det!
Varför ska vi dokumentera?
Dels känns det som ett måste för att kunna bedöma eleven. Jag ska skriva omdömen och även sätta betyg. Att dokumentera lärandet blir en grund för min bedömning. Dels handlar det om elevens eget ansvar för sitt lärande och elevens självkänsla. För att kunna ta ansvar för sitt lärande måste man ha kunskap om hur man lär sig, hur man ser sin utveckling och vad man ska arbeta vidare med. Där tror jag att pedagogisk dokumentation kan vara ett stort stöd. Att eleven får hjälp med att visa sin utveckling så den ser att den faktiskt lärt sig saker och utvecklats.
Det ska bli spännande att läsa den här kursen för att lära mer. Det blir också jättekul att ta med alla nya tankar tillbaka till arbetslaget så vi tillsammans kan utveckla den pedagogiska dokumentationen med våra elever.
Vad ska vi dokumentera?
Jag tänker mig att man kan dokumentera allt som har med elevernas lärande att göra. Oftast har det tidigare blivit att man sparar skriftliga arbeten, t.ex. texter i svenska och engelska samt matteprov. Med den nya tekniken tror jag att vi kommer kunna dokumentera fler lärandesituationer. I språk kan man t.ex spela in när de läser en text eller när de agerar. Matematik idag är ju mycket att resonera hur man tänker, att arbeta tillsammans med andra och förklara sin förståelse. Det kan man också dokumentera på ett annat sätt med dagens verktyg. Jag har länge tänkt att filma eller fotografera elevernas framsteg i idrotten men det har inte blivit av. (Ja jag vet, hur svårt kan det vara att ta med en kamera ut i gympasalen...) Nu känner jag mig oerhört taggad att använda iPad eller iPod för att dokumentera och sedan länka in filmen eller fotot i IUP´n.
Hur ska vi dokumentera?
Jag har redan varit inne på det men att använda ny teknik känns självklart. Dessutom tycker jag att det är viktigt att man får med eleverna i processen. Samtal kring vad DU har lärt dig och hur DU vill synliggöra ditt lärande är viktiga diskussioner, det är något vi alla kan bli bättre på. Även där tror jag att den nya tekniken kan hjälpa till. Kanske kan eleverna spela in en kort film som de sedan mailar pedagogen som i lugn och ro kan svara eleven. Nu menar jag inte att vi ska ta bort all mänsklig kontakt, men vi har lite tid i skolan och kanske kan det här ändå leda till viktiga diskussioner som gynnar lärandet, och att vi faktiskt gör det!
Varför ska vi dokumentera?
Dels känns det som ett måste för att kunna bedöma eleven. Jag ska skriva omdömen och även sätta betyg. Att dokumentera lärandet blir en grund för min bedömning. Dels handlar det om elevens eget ansvar för sitt lärande och elevens självkänsla. För att kunna ta ansvar för sitt lärande måste man ha kunskap om hur man lär sig, hur man ser sin utveckling och vad man ska arbeta vidare med. Där tror jag att pedagogisk dokumentation kan vara ett stort stöd. Att eleven får hjälp med att visa sin utveckling så den ser att den faktiskt lärt sig saker och utvecklats.
Det ska bli spännande att läsa den här kursen för att lära mer. Det blir också jättekul att ta med alla nya tankar tillbaka till arbetslaget så vi tillsammans kan utveckla den pedagogiska dokumentationen med våra elever.
tisdag 15 november 2011
Blogg-Bigstens första dag
Bloggen är skapad, paddan i min hand och hjärnan på högvarv. Det här kommer bli kanon!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)