Jag kommer använda begreppet elev/elever när jag skriver, även om författarna vi läst oftast använder begreppet barn, detta eftersom jag arbetar med elever.
Jag väljer att dela upp arbetet i tre delar. Jag börjar med varför vi ska ha pedagogisk dokumentation, därefter vad det är vi ska dokumentera och sedan hur vi ska göra.
Varför pedagogisk dokumentation?
När man läser den nya läroplanen Lgr 11, kan man se att eleverna ska ha inflytande och vara delaktiga i sitt eget lärande. "Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar." (Lgr 11, sid.8) Det här hänger ihop med det vi läst i kurslitteraturen där t.ex. Wehner-Godée frågar sig hur vi upprätthåller nyfikenheten och lusten att lära som finns hos eleverna och Lenz Taguchi som talar om att eleverna ska ta makten över sitt eget lärande och att man, genom att ha pedagogisk dokumentation som förhållningssätt, utgår från elevernas intressen och vad de vill lära sig.
Kopplar man dessa författares tankar till Lgr 11-citatet så tror jag att svaret stavas pedagogisk dokumentation. Genom att utgå från vad eleverna vill lära sig, använda pedagogisk dokumentation för att dokumentera processen och sedan utgå från där eleverna är när man går vidare, kommer man få dem att ta eget ansvar. Vi i skolan är väldigt låsta vid våra mål, vi utgår från målen, planerar undervisningen utifrån dessa men glömmer att involvera eleverna. Mycket beror det på att vi är rädda att missa något när vi utgår från eleverna. Genom att dokumentera vad vi gör så kommer vi se att målen uppfylls i alla fall. Den pedagogiska dokumentationen blir både en utgångspunkt för att ta eleverna vidare på sin kunskapsstege men också ett stöd för oss pedagoger att se vad vi gjort och hur vi eventuellt skulle kunna gjort det på ett annat sätt. Det skriver Lenz Taguchi om, att genom pedagogisk dokumentation kan vi få syn på både elevernas och pedagogernas lärprocess."Ett grundantagande för hela denna aspekt av pedagogrollen är att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete." (Lenz Taguhi, sid. 69)
Det klart att vi måste vägleda eleverna för att de ska få de kunskaper läroplanen kräver men eleverna kan definitivt vara med och påverka hur de ska nå sina mål.
I Lgr 11 kan man också läsa att "Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja att pröva egna idéer och lösa problem." (Lgr 11, sid 9)
Detta citat kan man också koppla till vår kurslitteratur där både Lenz Taguchi och Wehner-Godée talar om att det är viktigt att visa att det finns många olika sätt att lösa en uppgift, det finns inte bara ett sätt som är rätt. Eleverna kan ha oerhört mycket hjälp av att se hur andra elever löser t.ex. ett mattetal. Genom att dokumentera, skriver Lenz Taguchi, skapar man nyfikenhet hos eleven och man har möjlighet att gå tillbaka till lärsituationen gång på gång och dessutom kan andra elever reflektera kring det arbetet eleven gjort. Att få visa andra sin lösning på ett problem tror jag skapar självförtroende och ökar kreativiteten. Jag upplever att eleverna gärna vill visa vad de gjort och hur de tänkt.
En annan aspekt på varför vi ska arbeta med pedagogisk dokumentation är för att synliggöra vad eleverna håller på med, att synliggöra deras kunskapande och deras olika kompetenser. Vi behöver öka kunskapen om hur elever och pedagoger konstruerar kunskap.(Wehner-Godée) Jag anser framförallt att vi måste erbjuda eleverna olika lärsituationer och sedan hjälpa dem att synliggöra på vilket sätt just de lär sig. De måste få en bild av hur de själva tar till sig kunskap och hur de kan använda det för att söka ny kunskap. Alla har olika resurser och möjligheter, ofta tror jag att vi i skolan är ganska smalspåriga. Vi jobbar ofta med samma arbetssätt istället för att utmana eleverna till att använda fler av sina resurser. Genom att dokumentera eleverna i olika lärsituationer kan vi medvetandegöra dem och de får själva se vilket arbetssätt som passar dem bäst.
Ytterligare en aspekt handlar om kommunikation. Lenz Taguchi talar om att "ursprunget till allt kunskapande är kroppens relation till och kommunikation med omvärlden." (Lenz Taguchi sid.35) Genom den pedagogiska dokumentationen kan vi pedagoger kommunicera med både eleven och föräldrar, eleven själv kan kommunicera sin kunskap med andra och, som Mikael Alexandersson uttrycker sig i Lenz Taguchis bok, vi kan reflektera tillsammans vilket blir mer konstruktivt.
Bild: Det här är en text från en pojke i åk 5 som skrivit en text om fotboll på engelska. Den skulle man kunna använda i IUP´n för att kommunicera med föräldrarna, eleven själv kan ta hjälp av kamrater för att utveckla texten och eleven får genom sin redovisning visa övriga i klassen hur han löste uppgiften.
Vad ska vi dokumentera?
Svaret på frågan vad vi ska dokumentera är väl egentligen allt, både process och produkt. Vi behöver dokumentera eleverna när de arbetar med något för att kunna synliggöra för dem vad de gör, hur de gör det och vad de lär sig utav det. Därefter kan vi gå vidare och se vad det är eleverna behöver arbeta vidare med. Tidigare har jag mest dokumenterat produkten och det kan man naturligtvis också göra. Den berättar också något om lärandet och den framkallar också stolthet över vad man gjort, och förhoppningsvis, lärt sig. Men processen är viktig att dokumentera eftersom det är när vi är i processen som vi kan lotsa eleverna vidare i sin jakt på kunskap. Dessutom är det bra att vi pedagoger ser vad och hur vi gör så att vi kan gå tillbaka och reflektera över det senare och tillsammans med kollegor.
Videoklipp: Ovan finns två videoklipp som visar en samarbetsuppgift som en grupp femteklassare fick. Uppgiften är att ta sig över idrottssalen genom att använda två mattor. Alla i laget måste vara på mattan hela tiden annars får man börja om från början. Den här gruppen kom tvåa första omgången (den översta filmen). De fick då titta på videon jag spelade in och kom då på en annan lösning, att vrida mattorna så de ligger på längden, och i andra tävlingsomgången vann de. (Filmen nederst)
I Wehner-Godées bok talar hon om att samla på bra igångsättare, att dokumentera hur aktiviteter kommer igång. Det tyckte jag lät spännande, att i efterhand kunna se vad vi gjorde i starten av ett arbete och hur det föll ut. Blev det aktivitet bland eleverna, bland alla elever, förstod alla vad vi skulle göra och fick de en gnista i ögonen?
Wehner-Godée talar också om att man kan dokumentera något problem man vill lösa, genom att dokumentera de olika lösningsidéerna man prövar kan man sedan efteråt gå tillbaka och diskutera vad man tror löste problemet. Det anser jag medvetandegör arbetet man lagt ner för att lösa problemet och man kan applicera det på andra problem i framtiden. I Wehner-Godées bok står det att man ibland glömmer bort att ett problem har funnits när man väl har löst det. Det håller jag med om, jag har alltid skrivit ner några punkter om varje elev från idrottsundervisningen, där har jag flera gånger reagerat precis så. När man läser om tidigare terminer och de ev. problem som fanns då blir man förvånad. Va, har det varit så? Problemet är löst och man glömmer att det funnits. Men genom att läsa den gamla dokumentationen blir man påmind om vad man gjorde för att lösa problemet och man kan använda det när liknande problem uppstår igen.
I mitt praktiska arbete med eleverna känner jag att jag har fått många idéer på hur jag ska arbeta med hjälp av dokumentation. T.ex. i vårt årslånga tema, skulle vi kunna dokumentera dels vår uppstart för att se om det är en bra igångsättare (som det är meningen att det ska vara), dels dokumentera var barnen befinner sig i lärandet för att se hur vi ska gå vidare men även för att själva kunna se vilka moment vi gått igenom och därigenom vilka mål eleverna, förhoppningsvis, nått.
I ämnet idrott och hälsa kan man också ha stor nytta av dokumentation. Där kan man dokumentera färdigheter som eleverna har nått men också något de just nu håller på med. Kanske kan man filma kullerbytteförsöket och sedan visa eleven hur det ser ut för att därefter ge tips på vad den kan förändra i rörelsen för att lyckas bättre. Jag tror också att man med hjälp av dokumentationen kan tydliggöra att även idrott är ett ämne. En del tror fortfarande att det bara är något kul (som det också är såklart) men att man inte har mål att nå.
I Lgr 11 står det som kunskapskrav för E i engelska i åk 6 att eleven ska "För att förtydliga och variera sin kommunikation kan eleven bearbeta, och göra enstaka enkla förbättringar av, egna framställningar."
För att nå det målet kan man arbeta mycket med inspelningar. Man kan t.ex. spela in när eleverna läser en text, som de sedan själva får lyssna på. Då blir de förhoppningsvis medvetna om vad de behöver öva på och får då större motivation att öva mer. Genom att dokumentera inläsningen, att tillsammans diskutera vad man hör och sedan reflektera över hur man kan förändra inläsningen får eleven en möjlighet att utveckla en startegi för hur man förbättrar en egen framställning.
Videoklipp: Filmen visar en flicka i åk 5 som läser sin text om fotboll. Filmen skulle kunna användas för att utveckla strategier för att förbättra en egen framställning.
Hur ska vi dokumentera?
I Wehner-Godées bok har hon i de sista kapitlen presenterat olika dokumentationsverktyg. Hon talar om papper och penna och att fylla i dokumentationsmallar, att spela in eleverna med ljudinspelare, fotografera, videofilma och att använda datorn. Jag känner personligen att papper och penna metoden bara fungerar om man själv är dokumentatör och någon annan håller i lektionen. För att kunna hålla intresset uppe bland eleverna måste man vara där mentalt, att anteckna samtidigt splittrar fokus och man har inte eleverna "i sin hand". Det räcker med att jag fotograferar eleverna på idrotten så tappar gruppen fokus eftersom jag inte är med fullt ut med domslut etc.
Ljudinspelare verkar bra eftersom man kan gå tillbaka och höra flera gånger, dessutom tar det inte fokus från det jag gör och man kan lyssna på hur man själv ställer frågor t.ex.Kameran är ett enkelt verktyg för att samla bilder över både processer och produkter, den är lätt att ta med överallt och man kan samla bilderna i datorn. Problemet är kanske att det blir för många bilder och man måste vara noga i urvalet av bilder. Vilka väljer jag och vilka väljer jag bort och varför gör jag dessa val?
Det är också intressant som Wehner-Godée skriver att man inte får glömma att det är först när man sätter bilderna i ett pedagogiskt sammanhang som det blir en pedagogisk dokumentation. Det kräver kommunikation med eleven kring det man dokumenterat och att det sker någon slags förändring för att det ska bli en pedagogisk dokumentation.
Videokamera är ett bra verktyg, man ser tydligt vad som händer och man kan se samspel som inte är så lätt att upptäcka i stillbild eller vid ljudupptagning.
Varje år har vi en musikal där åk 4-5 skriver och framför en egen musikal. Varje år står också vi pedagoger och sliter vårt hår och tänker: Vi borde videofilma dem så de ser hur de beter sig! Och det är kanske just det vi ska göra men med en annan utgångspunkt nämligen att de får se sig själva på film från repetitionerna och sedan tillsammans utvärdera vad de behöver utveckla för att det ska bli ännu bättre. Varje år står trots allt vi pedagoger med tårar i ögonen och tänker "Vad bra det blev iallafall". Men kanske man skulle få en lugnare och mer utvecklande lärprocess om vi involverar eleverna mer.
Hur går vi vidare på skolan?
När jag tittar på vilka svar mina kollegor gett kring vad, hur och varför pedagogisk dokumentation så ser jag att många är produktinriktade. De vill spara färdiga produkter och ha dem som underlag för bedömning och för att stämma av mot LPP:er. Men många ser också aspekten att synliggöra elevernas och pedagogernas egna lärande och att kommunicera det till andra. Det finns många spännande tankar hos mina duktiga kollegor och jag tror att vi tillsammans skulle kunna utveckla arbetet med pedagogisk dokumentation. Jag tror att vi har mycket att lära av varandra och jag tror att vi kan inspirera varandra att våga utgå från elevernas intressen och utgå från där de är idag.
Ett exempel är vårt temaarbete som jag nämnt några gånger i texten. Jag hoppas att vi går tillbaka till vår ursprungstanke som faktiskt var att utgå från elevernas frågor och funderingar och planera utefter det. Det känns som att det inte utesluter att vi följer läroplanen och ser till att eleverna når målen i alla ämnen, snarare känns det som att fler har möjligheten att nå målen om man använder elevernas engagemang och motivation i arbetet. Att i detta temaarbete använda pedagogisk dokumentation som ett verktyg, och förhållningssätt, känns helt naturligt och jag hoppas jag kan förmedla det till mina kollegor. Genom dokumentationen kan vi släppa vår rädsla för att inte följa läroplanen eftersom vi hela tiden "har på fötterna" vad vi håller på med genom dokumentationen.
Något jag också vill arbeta mer med genom att använda de digitala verktyg vi har att tillgå, är IUP´n. Där kan vi synliggöra lärande ännu mer än vi gör idag. Där får vi inte vara rädda för att bara lägga in produkter utan också hela processer så att eleverna ser sin utveckling och med hjälp av bilder t.ex. kan sätta ord på sin kunskapsutveckling.
Jag vill avsluta med ett citat från Lgr11.
"Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter." (sidan 10 Lgr11) För det är väl det skolan och livet handlar om?
Litteraturlista:
Lenz Taguchi,H Varför pedagogisk dokumentation?:om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete.Stockholm:HLS
Wehner-Godée, C (2010)Att fånga lärandet:pedagogisk dokumnetation med hjälp av olika medier.Stockholm: Liber
Lgr 11 Skolverket
