Processdokument

Då har snart halva kursen "Pedagogisk dokumentation med IT-stöd" gått.
Det känns som det har hänt mycket i huvudet sedan man startade kursen men jag skulle önska att jag hade hunnit förmedla och diskutera mer med mina kollegor kring de här frågorna. Men kanske måste jag först bli ännu mer säker på mina egna tankar innan jag förmedlar och förhoppningsvis inspirerar mina kollegor.
Här följer iallafall en sammanfattning av vad jag lärt mig så här långt, kanske kan jag använda den till att skapa diskussion och nytänkande på vår skola.

Först tänker jag diskutera kring hur jag har lärt mig, på vilket sätt jag själv tagit till mig den nya kunskapen jag fått.
Jag tycker att litterturen har hjälpt mig mycket, framför allt boken "Att fånga lärandet" av Christina Wehner-Godée. I boken talar hon mycket om att pedagogisk dokumentation är en kommunikation och ett förhållningssätt. Det fick mig att fundera mycket kring att jag borde kommunicera mer med eleverna kring deras lärande och hur de vill gå vidare i sitt kunskapssökande.
Boken "Varför pedagogisk dokumentation" av Hillevi Lenz Taguchi var också bra men lite för inriktad på förskoleverksamhet och på Reggio Emilia. Jag har personligen svårt för att låsa mig vid en allena rådande metod, jag föredrar att blanda vilt bland teorier, för att det ska passa så många elever som möjligt. Därför var jag stundtals lite skeptisk till boken. Men kloka tankar fanns naturligtvis, bland annat kring kommunikation och att vi ska ta eleverna vidare i sitt lärande genom att utgå från dem.
"Den svårfångade reflektionen" av Emsheimer, Hansson och Koppfeldt var svårfångad... Den var verkligen inte lättläst men efter att ha läst igenom mina anteckningar från boken så finns det även där många kloka tankar. T.ex. att man behöver situationer att reflektera kring, att vi befinner oss i olika rum med dagens teknik och hur vi skulle kunna utnyttja det och att det är bra att byta perspektiv och se problem i olika aspekter.

En annan sak som hjälpt mig få min nya förståelse är diskussionerna i vår lärgrupp. Det är alltid intressant att höra hur andra arbetar och att själv få sätta ord på sina tankar och få dem emotsagda och genomskådade av andra. Jag tycker att det har varit väldigt givande att höra förskolelärarna i min grupp berätta hur de arbetar, de har i många fall kommit längre i sitt arbete kring pedagogisk dokumentation och vi har mycket att lära av dem.

Dessutom har jag såklart lärt mig mycket av att försöka ta med pedagogisk dokumentation redan i planeringsstadiet av ett arbetsområde. Här kan jag fortfarande bli mycket bättre men jag försöker ändå tänka på det när jag planerar. Men ibland är det svårt eftersom man måste våga planera lite"lösare" om man sedan ska utgå från eleverna. Naturligtvis lär jag mig också genom att testa med eleverna. Jag är väldigt nöjd med mitt radioprogram där en elev (som hatar att redovisa för klassen) läste in sin text på iPaden, lyssnade på den, tränade igen och läste sedan upp det klockrent för klassen. Utan nervositet... Det föll verkligen väl ut för den elev som jag använde som testperson.

Här nedan följer några centrala begrepp som jag kommer resonera kring.
Kommunikation:
Jag känner att ordet kommunikation är ett centralt begrepp i pedagogisk dokumentation. Dels kan vi i skolan kommunicera med föräldrar och resten av samhället genom vår dokumentation vilket förhoppningsvis får skolans värld att bli mindre instängd och istället öppnas upp mot resten av världen.
Dessutom kommunicerar pedagogen och eleven på ett sätt som leder lärandet framåt. Genom att använda digitala verktyg kan vi dessutom öka kommunikationen utan att pedagogen behöver förvandla sig till en bläckfisk för att räcka till för alla.
I diskussionen kring kommunikation vill jag gärna få med att jag lärt mig att det är minst lika viktigt att dokumentera processen som slutprodukten. Det hade jag aldrig tänkt på innan. Men det är ju naturligtvis rätt, genom att dokumentera processen har man ju all chans i världen att snappa upp vad elevens styrkor är men också åt vilket håll vi ska gå för att komma vidare i lärandet. Slutprodukten är också viktig, inte minst för självkänslan, men för att få dokumentationen pedagogisk måste man också få med processen. Jag gillar Alexanderssons tankar, som nämns i Taguchis bok, där han säger att om dokumentationen kommunicerar med andra kan vi reflektera tillsammans vilket blir mer konstruktivt. Där anser jag att vi kan använda eleverna mer, att de tillsammans kan kommunicera kring vad de lärt sig och hur de ska gå vidare.

Reflektion:
Reflektion känns också som ett centralt begrepp att resonera kring.
Vi vill gärna att eleverna ska reflektera kring sitt lärande men jag tycker inte att de får de rätta redskapen av oss. Vi ställer ofta frågor i slutet av veckan hur det har gått med veckans arbete men det är ofta frågor som inte går på djupet. Det ska inte finnas frågor där man svarar "det gick bra" eller "det gick dåligt". Vi måste ställa frågorna så att de blir framåtsyftande, så det kan bli en förändring och förbättring, till nästa gång. Vi pratar mycket om det här på vår skola nu, i samband med hur vi skriver vår IUP. Vi har rubriker av typen "Mina starka sidor" och "Mina utvecklingsbehov": Många gånger svarar eleverna rita, matte etc. Men det räcker inte, vi måste hjälpa dem att reflektera mer, att gå djupare och få dem att analysera mer. Vi jobbar just nu mycket med det här, det ska bli spnnande att se om vi kan utveckla det arbetet. Det handlar ju även om en reflektion från pedagogens sida, hur använder jag det eleven säger?
Jag gillar att man i boken "Den svårfångade reflektionen" talar om att man behöver ha en situation att reflektera kring. Den tanken anser jag att man kan använda i arbetet med eleverna. Istället för att ge dem allmäna frågor hur arbetet har gått kan man ställa frågor kring en specifik situation. Då blir det lättare för eleverna att reflektera kring deras egen insats, vad de lärde sig och hur de skulle kunna gå vidare. Jag har inte riktigt tänkt färdigt kring det här men kanske man skulle kunna reflektera kring ett ämne i taget, ett ämne varje dag istället för att slutsummera veckan. Ta t.ex. engelska på onsdagar. Ställ frågan "På vilket sätt har du lärt dig nya engelska ord den här veckan?" Först måste man reflektera över om man har lärt sig nya ord den här veckan (vilket de förhoppningsvis har...), i vilket sammanhang lärde jag mig dem, har jag övat på något särskilt sätt etc. Det känns som det blir mer reflektion än om man ställer frågan "Hur har det gått med engelskan i veckan?". Nästa vecka kanske man ställer frågan" På vilket sätt känner du att du har kommunicerat på engelska den här veckan?" Då kan man få in fritiden också, inte bara skolmiljön. Kopplar man också dessa frågor till de mål som finns i läroplanen så har vi en bra röd tråd som följer eleven.

Synliggörande:
Att vi synliggör vårt lärande är viktigt, både ur elevsynpunkt och pedagogsynpunkt. Om man ser på det ur elevsynpunkt tycker jag att man genom pedagogisk dokumentation får eleverna att se vad de lärt sig och på vilket sätt de tog till sig kunskapen. Genom att dokumentera processen som ledde fram till lärandet kan eleven se vilka strategier den använde för att nå kunskap. På samma sätt kan man ändra till nästa gång om det visar sig att eleven inte lärt sig så mycket som man hoppades. Wehner-Godée skriver att vi genom pedagogisk dokumentation synliggör vad barnen håller på med, deras kunskapande och se deras olika kompetenser. Det känns som en lärdom för mig, att inte bara se produkten utan kunna använda dokumentationen till att få eleven själv att se sitt kunskapande och sina kompetenser.
Vad gäller oss pedagoger så är det viktigt att vi synliggör för oss själva vad det är vi gör så att vi kan förändra och förbättra det vi gör. Här finns ju enorma möjligheter att använda IKT för att filma, spela in ljud och kanske fotografera sig själv i vardagsarbetet. Inte för att jag tycker det är så kul att se, eller höra sig själv på film, men det skulle vara nyttigt och gagna eleverna.

Feedback:
Den sista punkten jag tänkte skriva om är feedback. Det är en viktig del i undervisningen att ge eleverna feedback på det de gör och det hoppas jag att jag kommer bli bättre på efter den här kursen. Jag tänker ofta på läxförhör, t.ex. Varför gör man inte mer av läxförhören än att rätta dem och sedan ge tillbaka dem utan att diskutera med eleven eller att jobba vidare med det som var svårt? Nej, då rusar vi vidare och hoppas på bättre lycka nästa gång. Vi borde kanske stanna upp istället och diskutera vad det var som gjorde att det inte blev rätt och hur eleven skulle kunna öva nästa gång. Jag tänker mycket på det Christian Lundahl säger att det är ingen idé att ge både en skriftlig kommentar och en siffra hur många rätt eleven fick, då tittar eleven bara på siffran. Men man skulle ju kunna diskutera efteråt vad siffran står för, t.ex. vid glosförhör i engelska.
Jag tycker att jag är bra på att ge direkt feedback i idrotten, där sker allt mycket snabbt och det är svårt att gå tillbaka till en situation som var bra eller mindre bra. Där måste man ge feedback direkt. Men man skulle säkert kunna använda IKT-verktyg och dokumentera en del grejer som man sedan kan ge feedback på och diskutera efter. Särskilt de grejer som är svåra att utföra rätt.

Jag tycker att kursen så här långt har gett mig många nya insikter och kunskaper och jag ser fram emot fortsättningen. Det roligaste var att göra radioprogrammet, det skulle jag kunna hålla på med hela tiden!