Så har jag då läst boken Varför pedagogisk dokumentation? av Hillevi Lenz Taguchi. Här nedan följer lite tankar om boken.
Boken utgår från förskoleverksamhet vilket gör att vissa delar blir svåra att applicera på skolans värld, men mycket är tänkvärt och kan absolut göra att vi pedagoger i skolan kan få upp våra ögon lite.
Först talar författaren om konstruktionistiskt tänkande som hon menar är att allt är föränderligt och att man själv alltid är delaktig i förändringen. Dessutom talar hon om att den pedagogiska miljön både är inre (osynlig) och yttre (synlig)och dessa samspelar varje dag.
Författaren menar också att med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man synliggöra den inre miljön och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre miljön.
Kapitel 1
Här talar författaren om att när man får direktiv uppifrån är det svårt att få till ett förändringsarbete, det sitter för mycket i väggarna för att förändring ska ske. Om man arbetar nerifrån och upp istället, som när man använder pedagogisk dokumentation tillsammans med elever, föräldrar, pedagoger, politiker; då får man ett kollektivt arbetsverktyg som leder till ett gemensamt reflektionsarbete.
Viktigt att tänka på ar att man måste ha en teori att luta sig emot, man kan inte bara utgå från praktiken, för att ett förändringsarbete ska ske.
Kapitel 2
Socialkonstruktionistisk syn betyder att vi i kommunikation med andra skapar en gemensam mening och innebörd.
Ibland utövar vi makt omedvetet genom en viss konstruktion, t.ex. att ställa målarpenslarna högt upp så att barnen inte når dem.
Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan vi synliggöra dessa konstruktioner och öppna oss för nya konstruktioner. Man kan t.ex synliggöra miljön genom dokumentation och på så vis se vilken konstruktion vi förmedlar till barnen.
I Sverige anser författaren att vi utgår från ett uppifrån-ner perspektiv i förskolan, vi vuxna leder barnen till det vi tycker att de ska kunna. Barnen är objekt. Enligt Reggio Emilia-synsättet ska barnen vara subjekt. Vi ska utgå från deras intressen, vad de vill lära sig.
Genom pedagogisk dokumentation kan pedagogen få syn på både sin egen lärprocess och även barnens lärprocess.
Kapitel 3
Pedagogisk dokumentation ger pedagogen makten att ta över sitt eget lärande. Detta gäller också barnet.
Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt men också en kommunikation. Barnet kan kommunicera sin kunskap via olika medier, material osv samtidigt som den pedagogiska dokumentationen hjälper pedagogen att kommunicera tillbaka till barnet.
Sid 35: "ursprunget till allt mänskligt kunskapande är kroppens relation till och kommunikation med omvärlden."
Små barn utforskar världen med hela kroppen och använder världen som motpart. Äldre barn använder ögat-handen-hjärnan i samarbete för att förstå världen. Viktigt att erbjuda många olika sorters material för att kunna utnyttja dessa delar. Genom detta, och dokumentationen, kommunicerar vi vår förståelse och kunskap om omvärlden. Tillsammans med andra skapar vi en gemensam förståelse av omvärlden, allas erfarenheter hjälper till.
Skillnaden på konstruktivistiska synsättet och det konstruktionistiska synsättet är att det förstnämnda ser kunskapen som skild från barnet, barnet är objekt för en absolut sanning. Det senare synsättet kan inte skilja på subjekt och objekt. Vi lever i beroende av världen, den enda kunskap som finns är den vi konstruerar tillsammans.
I ett tema-arbete, t.ex., utgår den konstruktivistiska pedagogen från vilka kunskapsmål det finns och kartlägger sedan barnens tankar för att veta var de står nu. Makten finns hos pedagogen.
Om man istället utgår från barnens frågor, funderingar kan de utveckla egna teorier som man sedan ställer mot rådande teorier. De kan då relatera till dessa på ett annat sätt. Genom att pedagogen utgår från dokumentationen av barnens arbete kan den alltid föra temat framåt men det är barnen som har makten över sitt eget lärande.
Sid 56 "Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnet på nytt- om och om igen. Vi kan tänka, lyssna och ifrågasätta i en gemnsam reflektion krig det vi ser och hör. Vi kan synliggöra våra teorier och hypoteser, ifrågasätta dem och skapa nya. Genom dokumentationen gör vi oss synliga för oss själva.Samtidigt kan vi använda dokumentationen så att vi kan göra barnet synligt för sig självt,.."
Pedagogen har ett tudelat pedagogiskt ansvar. Dels att gå i dialog och skapa en kommunikativ handling med barnen, föräldrar och andra. Detta kräver tillit, tillit som skapas av att barnen ges ansvar och makt över sitt lärande. Genom att fokusera på de positiva sidorna hos barnet och att ge det möjlighet att välja, ställa frågor och bli lyssnade till skapas tillit. Pedagogen ska också inta en aktiv passitivitet. Vid dokumentation, t.ex., riktar pedagogen hela sitt intresse mot den som dokumenteras. Dessutom använder barnet som dokumenteras sina kamrater på ett annat sätt än om pedagogen är tillgänglig.
Den pedagogiska dokumentationen skapar nyfikenhet hos barnet och man har möjlighet att reflektera igen och igen kring egnas och andras arbete. Det är viktigt att ligga steget före vid pedagogisk dokumentation, att vara inläst på det som ev. kommer upp som tankar och frågor. Då kan man lättare förstå och fånga upp det barnen tar upp.
Sid 67: "Vägvisaren är barnet genom att barnets konstruktioner(förståelse, kunskap,teorier) är utgångspunkten, men den vuxne är väl förberedd för tänkbara konstruktioner via sitt reflektionsarbete, och hennes uppgift blir att stödja och hjälpa barnet i att utveckla och förändra-rekonstruera-sin förståelse och kunskap."
I det tudelade ansvaret som pedagog ska man inta en reflekterande och forskande hållning. Dels ska pedagogen utveckla sitt eget arbete men också skapa möjlighet för barnen att ge dem de rätta förutsättningarna för att deras lärprocesser ska utvecklas.
Sid 69: "Ett grundantagande för hela denna aspekt av pedagogrollen är att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete."
Den pedagogiska dokumentationen ska inte vara att slå fast vad som hände utan vara ett underlag för våra reflektioner så vi kan ta nästa steg.
Dessutom ska dokumentationen vara kommunicerbar med andra så att vi kan reflektera tillsammans vilket blir med konstruktivt (Alexandersson).
I projektarbete är det viktigt att utgå från barnet, något som är intressant för barnet. Därefter ska man sätta mål för arbetet och ligga steget före, att ha en teori. Sedan gör man en pedagogisk planering men man måste hela tiden vara beredd att bryta upp den för att ta tillvara barnens tankar och funderingar. Erbjuda barnen olika arbetssätt och material är centrlat för att genom olika utrycksformer befästa sina erfarenheter.
Genom den pedagogiska dokumentationen kan man sedan utgå från barnen och leda dem vidare i sitt lärande.
Egna reflektioner:
Jag tycker att mycket var intressant men skolan känns väldigt konstruktivistisk med sina mål man ska uppnå och att vi är uppdelade i ämnen. Man känner sig väldigt styrd i att man har så många mål att uppnå att man inte vågar utgå från elevernas intressen. Men jag tror att vi skulle kunna våga mer! Vi har i vårt årslånga tema på skolan tidigare utgått från elevernas tankar efter att vi presenterat rubriken. Vi har frångått detta, varför vet jag inte riktigt men kanske för att vi hade varit dåliga på att dokumentera vad vi gjort/lärt på temat tidigare. Vi utgår istället från vilka mål vi ska uppnå. Men om vi skulle dokumentare mer under tiden temaarbetet pågår skulle vi med all säkerhet se att vi når många av målen iallafall. Men med skillnaden att eleverna har gjort det med egen makt, vi har utgått från deras intressen och frågor.
Jag gillar också tanken på att det inte bara är elevernas lärande som ska dokumenteras, det är även vårt egna arbete. Det ger ju ens eget arbete en annan dimension att "tvingas" fundera på vad vi gör, varför, hur och vad leder det till. Tidsbrist kommer genast upp som en käpp i hjulet men det kanske inte behöver vara så?
onsdag 21 december 2011
fredag 9 december 2011
"Den svårfångade reflektionen"-reflektion
Nu har jag läst halva boken "Den svårfångade reflektionen". Jag kommer här skriva ner lite tankar kring varje kapitel.
Kapitel 1: Att se dansen genom bilden
Något jag fastande för i detta kapitel var tanken om att man måste försöka koppla bort känslorna när man analyserar något; sitt eget jobb eller någon annans. Först då kan man se saker man inte sett tidigare och man kan bli fri från tankevanor man har. Jag tycker man kan koppla detta till när man som lärare ska rätta t.ex. uppsatser eller andra alster eleverna har gjort. Att försöka koppla bort de känslor man har kring eleven när man läser det den har skrivit är viktigt. Detta visar sig inte minst i debatten om att man ofta som lärare sätter högre betyg på ett arbete eleven gjort, än vad t.ex. skolinspektionen gör. Jag förstår att det lätt blir så men det är ju vår pofessionalitet som ska visa sig i att man faktiskt bortser från vad man vet om eleven. Det kanske vore bra att byta elevarbeten med andra pedagoger för att få bort "känsloaspekten". Det blir med andra ord lättare att reflektera och vara kritisk om man bortser från känslor.
Vad gäller eleverna krävs det bra verktyg för dem att kunna reflektera kritiskt kring sin utveckling. Det krävs t.ex. bra frågeställningar från oss pedagoger. Kanske inte bara "Vad var bra?" och "Vad var mindre bra?"
Kapitel 2: Forumspel
Jag gillar forumspel och kan verkligen se att det hänger ihop med att reflektera. "...representerar för oss reflektion i den meningen att det handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera." (sid 23)
Jag gillar idén med forumspel eftersom det involverar kroppen som gör att man ibland hittar nya vägar att tänka, man känner med hela kroppen hur det känns om man väljer en viss väg. Detta gör att man också utvecklar empatin som också är en sorts reflektion.
I forumspel reflekterar man tillsammans med andra vilket gör att man tvingas ta ställning, tänka till och pröva nya vägar.
Kapitel 3: Studentröster
I det här kapitlet känner jag väl igen mig från lärarutbildningen. Man skulle hela tiden reflektera och jag tyckte alltid att det var svårt. Jag hade, liksom studenterna i kapitlet, inga metoder för att reflektera.
Kapitel 4: Reflektionsteorier
I det här kapitlet fastnar jag för att författaren säger att det måste finnas en situation för att man ska kunna reflektera. Det kändes som en go känga till lärarutbildarna! Jag skrev ju ang. förra kapitlet att jag aldrig riktigt förstod det här med att reflektera kring böcker och här kom svaret! Det finns ju ingen upplevd situation att reflektera kring, jag har avkodat en text och fått min förståelse av texten. Men det är inget jag kan reflektera kring. Om jag däremot använder något jag läst och prövar att omsätta det i praktiken, då kan jag reflektera kring det.(Ja, jag vet. Jag är en praktiker...) Då kan jag använda använda praktikbearbetningen i 3 nivåer som nämndes i förra kapitlet:
1. Rapport om vad man varit med om
2. Göra vissa jämförelser
3. Försöka förstå skillnader och likheter
Åter till kapitel 4 där de talar om öppna och slutna teorier. Författarnas slutsats är att man behöver en allsidig repertoar av redskap för att lättare kunna reflektera och därigenom nå en ny, högre eller annorlunda förståelse.
Man ska ha öppna och slutna teorier i förening. De har spaltat upp det bra:
Det reflekterande subjektet bygger sin förståelse utifrån situationen.
Subjektet behöver vissa redskap för att strukturera det upplevda.
Dessa redskap används också för att pröva att förstå situationen.
Om man kopplar det till det vi gör när eleverna utvärderar sitt lärande saknas vissa delar. Dels måste situationen bli tydlig, de måste ha någon form av "dilemma" som de ska utvärdera och reflektera kring.
Dels måste vi hjälpa dem med frågorna kring situationen. Det ska vara omöjligt att svara "Det var bra".
Vi måste hjälpa dem att reflektera på olika sätt, ge dem relevanta frågor som leder dem rätt.
Som lärare tycker jag att man reflekterar hela tiden efter Lewins modell (sid 43). Man planerar en lektion, genomför den, observerar vad som hände och reflekterar kring situationen och förändrar sedan det som behövs. Testar igen...
Kapitel 5: Reflektionsbegreppet i styrdokument
Eftersom boken behandlar Lpo 94 , som nämner reflektion ganska mycket, har jag tittat lite på syftesdelen i olika ämnen i Lgr 11. Jag undervisar i engelska och idrott och hälsa just nu och där nämns reflektera en gång i syftet, i engelska. I idrott och hälsa nämns inte reflektera någonstans. Inte heller i svenska kan jag hitta reflektera men däremot i de sk. SO-ämnena nämns det. Enligt författarna nämns ordet reflektera ganska mycket i Lpo 94 men, enligt min mycket snabba hobbyanalys, nämns det inte lika ofta i Lgr 11.
Kapitlet tar också upp begreppet reflexivitet. Jag förstod det som att man har en diskurs (hur det borde vara enligt media, t.ex.) som man lutar sig emot men man gör på ett annat sätt ändå. I skolans värld blir det en reflexiv arena mellan att vara barn/ung och det som skolan/läraren förväntar sig av dem som elever.
Kapitlet tar upp lärarutbildningen och att det som lärare är viktigt att reflektera. Därför är det för mig självklart att praktikdelen på lärarutbildningen borde utökas, man måste ha upplevda situationer att reflektera kring.
Kapitel 6: Bilder av mördaren
Det här kapitlet förstod jag inte alls meningen med. Jag tyckte inte att författaren kom fram till något mer än att det är svårt att ha en bild som bevis eftersom vi alla tolkar bilder olika eftersom vi har olika erfarenheter och värderingar. Men jag förstod aldrig riktigt kopplingen till reflektion. Någon får gärna förklara för mig!
Jag ser fram emot litterturseminariet med min grupp där vi säkert kan hjälpa varandra att förstå.
Nu har jag läst andra halvan av boken och här följer lite reflektioner.
Kapitel 8
Jag hade lite svårt att ta till mig det här kapitlet, men det var spännande tankar att vi nu finns med i olika rum och tider hela tiden med hjälp av t.ex mobiltelefonerna. Författaren frågar sig hur vi kan använda oss pedagogiskt av att vi ständigt kan vara på olika ställen samtidigt som vi är i klassrummet. Det tror, och hoppas jag, att vi snart kan använda mer. Någon har sagt att enligt eleverna så är man i skolan och när man går därifrån så börjar livet på riktigt. Vad hemskt om det är så! Vi måste väl kunna få eleverna att känna att livet pågår i skolan också men då ska vi nog låta dem utforska världen på det sätt de gör hemma.
En annan spännande tanke är den att den rymd som existerar mellan människa och maskin är det avstånd vi behöver för att reflektera. Jag tänkte direkt på det arbete vi gör med eleverna som vi kallar schyst på nätet där vi försöker få dem att tänka efter innan man lägger ut bilder etc. Det är en positiv tanke att man faktiskt har tid att reflektera när man har en maskin mellan sig och mottagaren, men desto viktigare att man tar sig tiden att reflektera.
Kapitel 9 och 10
Dessa kapitel gav mig inte särskilt mycket. Bildkapitlet beskriver att genom att mottagaren av en bild beskriver vad de ser och inte ser och sedan ställer frågor till producenten får denne att reflektera. Känns inte som något nytt, direkt.
Berättelsekapitlet beskriver att man genom att berätta kronologiskt eller inte väljer hur materialet presenteras och därmed har man reflekterat över vad man tar med och hur viktigt det är. Det bortvalda är också viktigt, både i bilder och i texter.
Kapitel 11
???
Kapitel 12
Här har författaren försökt göra en slags praktisk handledning till reflektion.
Det finns vissa steg som är viktiga. Se-förstå-handla eller fenomen-förståelse-slutsats/handling. Det första vi gör är att samla in data, där det är viktigt att försöka se det vi inte ser, t.ex. vårt eget agerande.
Det andra vi gör är att vi ska tolka, men genom att överge våra vanliga tankar och istället pröva nytt. Det tredje vi gör är att försöka dra slutsater av vår bearbetning.
Divergens- omtänkande. Förösk ha fler tolkningar än en.
Perspektivbyte- vi måste se på problemet från olika perspektiv, inte minst mot oss själva.
Aspektseende- betrakta problemet ur olika aspekter
Delar-helheten- växla mellan att se delar och gå mot helheten och tvärtom
Tolkning- om du vet att tolkningen är subjektivskärper man kravet på alternativa tolkningar
Skillnaden- sök skillnader och försök förstå vad skillnaden berättar
Teorier- kan användas för att pröva antaganden. Bra med fler teorier
Kapitel 1: Att se dansen genom bilden
Något jag fastande för i detta kapitel var tanken om att man måste försöka koppla bort känslorna när man analyserar något; sitt eget jobb eller någon annans. Först då kan man se saker man inte sett tidigare och man kan bli fri från tankevanor man har. Jag tycker man kan koppla detta till när man som lärare ska rätta t.ex. uppsatser eller andra alster eleverna har gjort. Att försöka koppla bort de känslor man har kring eleven när man läser det den har skrivit är viktigt. Detta visar sig inte minst i debatten om att man ofta som lärare sätter högre betyg på ett arbete eleven gjort, än vad t.ex. skolinspektionen gör. Jag förstår att det lätt blir så men det är ju vår pofessionalitet som ska visa sig i att man faktiskt bortser från vad man vet om eleven. Det kanske vore bra att byta elevarbeten med andra pedagoger för att få bort "känsloaspekten". Det blir med andra ord lättare att reflektera och vara kritisk om man bortser från känslor.
Vad gäller eleverna krävs det bra verktyg för dem att kunna reflektera kritiskt kring sin utveckling. Det krävs t.ex. bra frågeställningar från oss pedagoger. Kanske inte bara "Vad var bra?" och "Vad var mindre bra?"
Kapitel 2: Forumspel
Jag gillar forumspel och kan verkligen se att det hänger ihop med att reflektera. "...representerar för oss reflektion i den meningen att det handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera." (sid 23)
Jag gillar idén med forumspel eftersom det involverar kroppen som gör att man ibland hittar nya vägar att tänka, man känner med hela kroppen hur det känns om man väljer en viss väg. Detta gör att man också utvecklar empatin som också är en sorts reflektion.
I forumspel reflekterar man tillsammans med andra vilket gör att man tvingas ta ställning, tänka till och pröva nya vägar.
Kapitel 3: Studentröster
I det här kapitlet känner jag väl igen mig från lärarutbildningen. Man skulle hela tiden reflektera och jag tyckte alltid att det var svårt. Jag hade, liksom studenterna i kapitlet, inga metoder för att reflektera.
Kapitel 4: Reflektionsteorier
I det här kapitlet fastnar jag för att författaren säger att det måste finnas en situation för att man ska kunna reflektera. Det kändes som en go känga till lärarutbildarna! Jag skrev ju ang. förra kapitlet att jag aldrig riktigt förstod det här med att reflektera kring böcker och här kom svaret! Det finns ju ingen upplevd situation att reflektera kring, jag har avkodat en text och fått min förståelse av texten. Men det är inget jag kan reflektera kring. Om jag däremot använder något jag läst och prövar att omsätta det i praktiken, då kan jag reflektera kring det.(Ja, jag vet. Jag är en praktiker...) Då kan jag använda använda praktikbearbetningen i 3 nivåer som nämndes i förra kapitlet:
1. Rapport om vad man varit med om
2. Göra vissa jämförelser
3. Försöka förstå skillnader och likheter
Åter till kapitel 4 där de talar om öppna och slutna teorier. Författarnas slutsats är att man behöver en allsidig repertoar av redskap för att lättare kunna reflektera och därigenom nå en ny, högre eller annorlunda förståelse.
Man ska ha öppna och slutna teorier i förening. De har spaltat upp det bra:
Det reflekterande subjektet bygger sin förståelse utifrån situationen.
Subjektet behöver vissa redskap för att strukturera det upplevda.
Dessa redskap används också för att pröva att förstå situationen.
Om man kopplar det till det vi gör när eleverna utvärderar sitt lärande saknas vissa delar. Dels måste situationen bli tydlig, de måste ha någon form av "dilemma" som de ska utvärdera och reflektera kring.
Dels måste vi hjälpa dem med frågorna kring situationen. Det ska vara omöjligt att svara "Det var bra".
Vi måste hjälpa dem att reflektera på olika sätt, ge dem relevanta frågor som leder dem rätt.
Som lärare tycker jag att man reflekterar hela tiden efter Lewins modell (sid 43). Man planerar en lektion, genomför den, observerar vad som hände och reflekterar kring situationen och förändrar sedan det som behövs. Testar igen...
Kapitel 5: Reflektionsbegreppet i styrdokument
Eftersom boken behandlar Lpo 94 , som nämner reflektion ganska mycket, har jag tittat lite på syftesdelen i olika ämnen i Lgr 11. Jag undervisar i engelska och idrott och hälsa just nu och där nämns reflektera en gång i syftet, i engelska. I idrott och hälsa nämns inte reflektera någonstans. Inte heller i svenska kan jag hitta reflektera men däremot i de sk. SO-ämnena nämns det. Enligt författarna nämns ordet reflektera ganska mycket i Lpo 94 men, enligt min mycket snabba hobbyanalys, nämns det inte lika ofta i Lgr 11.
Kapitlet tar också upp begreppet reflexivitet. Jag förstod det som att man har en diskurs (hur det borde vara enligt media, t.ex.) som man lutar sig emot men man gör på ett annat sätt ändå. I skolans värld blir det en reflexiv arena mellan att vara barn/ung och det som skolan/läraren förväntar sig av dem som elever.
Kapitlet tar upp lärarutbildningen och att det som lärare är viktigt att reflektera. Därför är det för mig självklart att praktikdelen på lärarutbildningen borde utökas, man måste ha upplevda situationer att reflektera kring.
Kapitel 6: Bilder av mördaren
Det här kapitlet förstod jag inte alls meningen med. Jag tyckte inte att författaren kom fram till något mer än att det är svårt att ha en bild som bevis eftersom vi alla tolkar bilder olika eftersom vi har olika erfarenheter och värderingar. Men jag förstod aldrig riktigt kopplingen till reflektion. Någon får gärna förklara för mig!
Jag ser fram emot litterturseminariet med min grupp där vi säkert kan hjälpa varandra att förstå.
Nu har jag läst andra halvan av boken och här följer lite reflektioner.
Kapitel 8
Jag hade lite svårt att ta till mig det här kapitlet, men det var spännande tankar att vi nu finns med i olika rum och tider hela tiden med hjälp av t.ex mobiltelefonerna. Författaren frågar sig hur vi kan använda oss pedagogiskt av att vi ständigt kan vara på olika ställen samtidigt som vi är i klassrummet. Det tror, och hoppas jag, att vi snart kan använda mer. Någon har sagt att enligt eleverna så är man i skolan och när man går därifrån så börjar livet på riktigt. Vad hemskt om det är så! Vi måste väl kunna få eleverna att känna att livet pågår i skolan också men då ska vi nog låta dem utforska världen på det sätt de gör hemma.
En annan spännande tanke är den att den rymd som existerar mellan människa och maskin är det avstånd vi behöver för att reflektera. Jag tänkte direkt på det arbete vi gör med eleverna som vi kallar schyst på nätet där vi försöker få dem att tänka efter innan man lägger ut bilder etc. Det är en positiv tanke att man faktiskt har tid att reflektera när man har en maskin mellan sig och mottagaren, men desto viktigare att man tar sig tiden att reflektera.
Kapitel 9 och 10
Dessa kapitel gav mig inte särskilt mycket. Bildkapitlet beskriver att genom att mottagaren av en bild beskriver vad de ser och inte ser och sedan ställer frågor till producenten får denne att reflektera. Känns inte som något nytt, direkt.
Berättelsekapitlet beskriver att man genom att berätta kronologiskt eller inte väljer hur materialet presenteras och därmed har man reflekterat över vad man tar med och hur viktigt det är. Det bortvalda är också viktigt, både i bilder och i texter.
Kapitel 11
???
Kapitel 12
Här har författaren försökt göra en slags praktisk handledning till reflektion.
Det finns vissa steg som är viktiga. Se-förstå-handla eller fenomen-förståelse-slutsats/handling. Det första vi gör är att samla in data, där det är viktigt att försöka se det vi inte ser, t.ex. vårt eget agerande.
Det andra vi gör är att vi ska tolka, men genom att överge våra vanliga tankar och istället pröva nytt. Det tredje vi gör är att försöka dra slutsater av vår bearbetning.
Divergens- omtänkande. Förösk ha fler tolkningar än en.
Perspektivbyte- vi måste se på problemet från olika perspektiv, inte minst mot oss själva.
Aspektseende- betrakta problemet ur olika aspekter
Delar-helheten- växla mellan att se delar och gå mot helheten och tvärtom
Tolkning- om du vet att tolkningen är subjektivskärper man kravet på alternativa tolkningar
Skillnaden- sök skillnader och försök förstå vad skillnaden berättar
Teorier- kan användas för att pröva antaganden. Bra med fler teorier
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)