Så har jag då läst boken Varför pedagogisk dokumentation? av Hillevi Lenz Taguchi. Här nedan följer lite tankar om boken.
Boken utgår från förskoleverksamhet vilket gör att vissa delar blir svåra att applicera på skolans värld, men mycket är tänkvärt och kan absolut göra att vi pedagoger i skolan kan få upp våra ögon lite.
Först talar författaren om konstruktionistiskt tänkande som hon menar är att allt är föränderligt och att man själv alltid är delaktig i förändringen. Dessutom talar hon om att den pedagogiska miljön både är inre (osynlig) och yttre (synlig)och dessa samspelar varje dag.
Författaren menar också att med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man synliggöra den inre miljön och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre miljön.
Kapitel 1
Här talar författaren om att när man får direktiv uppifrån är det svårt att få till ett förändringsarbete, det sitter för mycket i väggarna för att förändring ska ske. Om man arbetar nerifrån och upp istället, som när man använder pedagogisk dokumentation tillsammans med elever, föräldrar, pedagoger, politiker; då får man ett kollektivt arbetsverktyg som leder till ett gemensamt reflektionsarbete.
Viktigt att tänka på ar att man måste ha en teori att luta sig emot, man kan inte bara utgå från praktiken, för att ett förändringsarbete ska ske.
Kapitel 2
Socialkonstruktionistisk syn betyder att vi i kommunikation med andra skapar en gemensam mening och innebörd.
Ibland utövar vi makt omedvetet genom en viss konstruktion, t.ex. att ställa målarpenslarna högt upp så att barnen inte når dem.
Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan vi synliggöra dessa konstruktioner och öppna oss för nya konstruktioner. Man kan t.ex synliggöra miljön genom dokumentation och på så vis se vilken konstruktion vi förmedlar till barnen.
I Sverige anser författaren att vi utgår från ett uppifrån-ner perspektiv i förskolan, vi vuxna leder barnen till det vi tycker att de ska kunna. Barnen är objekt. Enligt Reggio Emilia-synsättet ska barnen vara subjekt. Vi ska utgå från deras intressen, vad de vill lära sig.
Genom pedagogisk dokumentation kan pedagogen få syn på både sin egen lärprocess och även barnens lärprocess.
Kapitel 3
Pedagogisk dokumentation ger pedagogen makten att ta över sitt eget lärande. Detta gäller också barnet.
Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt men också en kommunikation. Barnet kan kommunicera sin kunskap via olika medier, material osv samtidigt som den pedagogiska dokumentationen hjälper pedagogen att kommunicera tillbaka till barnet.
Sid 35: "ursprunget till allt mänskligt kunskapande är kroppens relation till och kommunikation med omvärlden."
Små barn utforskar världen med hela kroppen och använder världen som motpart. Äldre barn använder ögat-handen-hjärnan i samarbete för att förstå världen. Viktigt att erbjuda många olika sorters material för att kunna utnyttja dessa delar. Genom detta, och dokumentationen, kommunicerar vi vår förståelse och kunskap om omvärlden. Tillsammans med andra skapar vi en gemensam förståelse av omvärlden, allas erfarenheter hjälper till.
Skillnaden på konstruktivistiska synsättet och det konstruktionistiska synsättet är att det förstnämnda ser kunskapen som skild från barnet, barnet är objekt för en absolut sanning. Det senare synsättet kan inte skilja på subjekt och objekt. Vi lever i beroende av världen, den enda kunskap som finns är den vi konstruerar tillsammans.
I ett tema-arbete, t.ex., utgår den konstruktivistiska pedagogen från vilka kunskapsmål det finns och kartlägger sedan barnens tankar för att veta var de står nu. Makten finns hos pedagogen.
Om man istället utgår från barnens frågor, funderingar kan de utveckla egna teorier som man sedan ställer mot rådande teorier. De kan då relatera till dessa på ett annat sätt. Genom att pedagogen utgår från dokumentationen av barnens arbete kan den alltid föra temat framåt men det är barnen som har makten över sitt eget lärande.
Sid 56 "Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnet på nytt- om och om igen. Vi kan tänka, lyssna och ifrågasätta i en gemnsam reflektion krig det vi ser och hör. Vi kan synliggöra våra teorier och hypoteser, ifrågasätta dem och skapa nya. Genom dokumentationen gör vi oss synliga för oss själva.Samtidigt kan vi använda dokumentationen så att vi kan göra barnet synligt för sig självt,.."
Pedagogen har ett tudelat pedagogiskt ansvar. Dels att gå i dialog och skapa en kommunikativ handling med barnen, föräldrar och andra. Detta kräver tillit, tillit som skapas av att barnen ges ansvar och makt över sitt lärande. Genom att fokusera på de positiva sidorna hos barnet och att ge det möjlighet att välja, ställa frågor och bli lyssnade till skapas tillit. Pedagogen ska också inta en aktiv passitivitet. Vid dokumentation, t.ex., riktar pedagogen hela sitt intresse mot den som dokumenteras. Dessutom använder barnet som dokumenteras sina kamrater på ett annat sätt än om pedagogen är tillgänglig.
Den pedagogiska dokumentationen skapar nyfikenhet hos barnet och man har möjlighet att reflektera igen och igen kring egnas och andras arbete. Det är viktigt att ligga steget före vid pedagogisk dokumentation, att vara inläst på det som ev. kommer upp som tankar och frågor. Då kan man lättare förstå och fånga upp det barnen tar upp.
Sid 67: "Vägvisaren är barnet genom att barnets konstruktioner(förståelse, kunskap,teorier) är utgångspunkten, men den vuxne är väl förberedd för tänkbara konstruktioner via sitt reflektionsarbete, och hennes uppgift blir att stödja och hjälpa barnet i att utveckla och förändra-rekonstruera-sin förståelse och kunskap."
I det tudelade ansvaret som pedagog ska man inta en reflekterande och forskande hållning. Dels ska pedagogen utveckla sitt eget arbete men också skapa möjlighet för barnen att ge dem de rätta förutsättningarna för att deras lärprocesser ska utvecklas.
Sid 69: "Ett grundantagande för hela denna aspekt av pedagogrollen är att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete."
Den pedagogiska dokumentationen ska inte vara att slå fast vad som hände utan vara ett underlag för våra reflektioner så vi kan ta nästa steg.
Dessutom ska dokumentationen vara kommunicerbar med andra så att vi kan reflektera tillsammans vilket blir med konstruktivt (Alexandersson).
I projektarbete är det viktigt att utgå från barnet, något som är intressant för barnet. Därefter ska man sätta mål för arbetet och ligga steget före, att ha en teori. Sedan gör man en pedagogisk planering men man måste hela tiden vara beredd att bryta upp den för att ta tillvara barnens tankar och funderingar. Erbjuda barnen olika arbetssätt och material är centrlat för att genom olika utrycksformer befästa sina erfarenheter.
Genom den pedagogiska dokumentationen kan man sedan utgå från barnen och leda dem vidare i sitt lärande.
Egna reflektioner:
Jag tycker att mycket var intressant men skolan känns väldigt konstruktivistisk med sina mål man ska uppnå och att vi är uppdelade i ämnen. Man känner sig väldigt styrd i att man har så många mål att uppnå att man inte vågar utgå från elevernas intressen. Men jag tror att vi skulle kunna våga mer! Vi har i vårt årslånga tema på skolan tidigare utgått från elevernas tankar efter att vi presenterat rubriken. Vi har frångått detta, varför vet jag inte riktigt men kanske för att vi hade varit dåliga på att dokumentera vad vi gjort/lärt på temat tidigare. Vi utgår istället från vilka mål vi ska uppnå. Men om vi skulle dokumentare mer under tiden temaarbetet pågår skulle vi med all säkerhet se att vi når många av målen iallafall. Men med skillnaden att eleverna har gjort det med egen makt, vi har utgått från deras intressen och frågor.
Jag gillar också tanken på att det inte bara är elevernas lärande som ska dokumenteras, det är även vårt egna arbete. Det ger ju ens eget arbete en annan dimension att "tvingas" fundera på vad vi gör, varför, hur och vad leder det till. Tidsbrist kommer genast upp som en käpp i hjulet men det kanske inte behöver vara så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar