måndag 1 oktober 2012

Processdokument, finalen!

Plötsligt var den här kursen slut, vad snabbt det gick!
När jag började var jag väldigt osäker, det kändes som det var MYCKET längesedan jag läste en högskolekurs och den typer av böcker. Dessutom kände jag mig ganska osäker på vad pedagogisk dokumentation var.
Efter att ha självskattat mig första gången, gått kursen ett tag, självskattat mig igen (och då dragit ner på kryssen-jag kunde inte så mycket som jag trodde) och sedan kämpat vidare, känner jag nu att jag kommer skatta mig ganska högt på den sista självskattningen. Jag vet vad pedagogisk dokumentation är, jag känner mig säkrare på hur jag kan använda digitala verktyg och jag vet varför jag ska dokumentera. Härligt!

Jag läste igenom mitt första processdokument som knöt an mycket till litteraturen vi läste. Så här några månader senare tänker jag reflektera fritt och inte knyta an så mycket till litteraturen.

Jag tycker att jag mer och mer försöker synliggöra lärandet för eleverna, att de själva ska se vad de lär sig, hur de lär sig och vad de behöver träna mer på. På vår skola jobbar alla klasser med en klassblogg och varje fritids har en egen blogg. Det är också ett bra sätt för att synliggöra vad vi jobbar med, både för elever och närstående. Vi försöker jobba med både bild och text och att eleverna själva lägger ut texter om vad de lärt sig t.ex. I det arbetet, och i allt dokumentationsarbete, är ju en smartphone guld värd. Så enkelt att dokumentera med ett foto och direkt lägga det på bloggen eller på Unikum.

Jag försöker också kommunicera mer med eleverna, något som känns nödvändigt inför betygsättandet. Jag och eleven måste tillsammans diskutera; var ligger du, vad behöver du träna mer på, vad vill du ha hjälp med? Jag tycker Unikum är till stor hjälp här, vi har just bytt till det systemet och jag gillar bloggfunktionen som finns där man enkelt kan kommunicera kring både framsteg och behov. Kommentarerna når både elev och föräldrar och man har hela tiden en kommunikation kring var står du nu, vilka mål har du, hur ska vi arbeta. Dessutom tror jag på det här med matriser, jag är inte riktigt säker än för jag är bara i starten av det arbetet, men jag tror att det blir tydligt var eleven står enligt mig och de kan också självskatta sig med samma termer som jag använder.

Jag känner också att jag har blivit bättre på att få eleverna att reflektera över sitt egna lärande, även om det är en bit kvar för vissa. Jag har blivit bättre på att stanna upp, något jag reflekterade kring i slutet av förra terminen. Jag kör på för snabbt ibland, jag bara betar av men har egentligen ingen koll på vad eleverna kan och var de står. Det har jag blivit bättre på, jag stannar upp efter ett moment och vi går tillbaka och jobbar kring det som behöver jobbas kring. Detta gör att eleverna "tvingas" reflektera och jag får en bättre förståelse för var eleven egentligen står och hur vi ska gå vidare.

Jag har också blivit bättre på att ge respons, både muntligt och skriftligt. Där har jag haft god hjälp av att jag hört Christian Lundahl föreläsa ett par gånger. Han har många kloka tankar tycker jag och ska man kunna ha formativ bedömning måste man dokumentera.

Jag har redan reflekterat kring film som dokumentation i arbetet kring filmen men  jag nämner det ändå. Att filma är givetvis ett mycket bra sätt att dokumentera, kanske särskilt bra i idrottsämnet. Men efter att ha gjort en "riktig" film ser jag också stora möjligheter för eleverna att använda filmandet för att dokumentera sina arbeten och för att göra olika slags presentationer. Det är ju toppen för de som tycker det är jobbigt att stå framför klassen att kunna visa en film med sina kunskaper istället! Jag var på "Betyg och bedömningskonferens" med Skolverket för ett tag sedan. Där pratde de mycket om att man skulle få välja sätt att redovisa sina kunskaper. Det lät väldigt bra tycker jag och då kan man använda olika digtala redskap i det arbetet.

Jag känner också att jag kommer försöka få in mer arbete kring elevernas syn på medier och framför allt internet. Att läsa olika publikationer på Svenska medierådets sida gav mersmak och jag ska arbeta för att jag ska ha någon form av sådan undervisning för alla klasser på skolan. Det är en viktig del att jobba med, att ge eleverna ett eget filter som får dem att reflektera över vad de lägger ut, vilka sidor de surfar på och hur man är schysst på nätet helt enkelt.

Jag känner att jag efter den här kursen är mycket säkrare i hantering av digitala redskap, att jag vet vad pedagogisk dokumentation är och hur jag kan ha hjälp av det i mitt dagliga arbete samt att det är roligt att lära sig nya saker! TACK för det!

torsdag 27 september 2012

Mediers påverkan i lärmiljöer

Hurra! Det här är ett spännande område som jag önskar att jag kunde ägna hela min lärartid till! Jag tycker det är så intressant att höra hur barn och ungdomar tänker och agerar när det gäller medier. Jag har jobbat kring detta med åk 3, 5 och 6. Jag har då använt mig av "Schysst på nätet" som man kan hitta på Friends sida (www.friends.se). Deras utgångspunkt är att stoppa e-mobbingen. Det finns många bra övningar där man diskuterar nätanvändande och vad som är bra och dåligt att göra. Eleverna får många ställningstaganden och diskussionsfrågor att ta ställning till och diskutera. Tydligt är att de kan mycket och lär sig en hel del på att vara på nätet men att de behöver hjälp med att tänka efter vad som händer när man gör vissa saker, exempelvis lägger ut bilder på nätet, mobbar någon på Facebook etc. Vi kan aldrig skaffa ett filter på datorerna som stoppar mobbing men vi kan ge eleverna möjlighet att själva skapa ett filter så att de tänker efter före.

På www.statensmedierad.se hittade jag bra material som man skulle kunna använda i skolan. I "Småungar och medier" gillade jag den positiva tonen, att man faktiskt lär sig något av medier. Dessutom var det bra tips att göra recensioner av spel, tv-program och webplatser som fokuserade på vad man lär sig av att använda dessa.
På Medierådets sida hittade jag också Lärarhandledning till "Ungar och medier 2010". Där tar de upp alla delar av medieanvändandet, både de bra och de dåliga. Detta material skulle passa bra för åk 5 och 6. Det var ganska likt "Schysst på nätet" som jag jobbat med tidigare.
På Medierådets sida hittade jag också "Dialogkort om internet". En samling diksussionskort som man kan använda för att få en diskussion om användandet av internet. Jag tilltalades av att det var olika ingångar på korten. Det var både citat från barn, ungdomar OCH föräldrar som man skulle diskutera. Dessutom fanns det faktakort. Det materialet skulle jag vilja arbeta med direkt!

På sidan www.mediebarn.se finns det mycket intressant att läsa. Jag tycker den sidan skulle vara bra för alla i skolan att läsa, alla är inte så uppdaterade när det gäller barns och ungas användande av medier. Vi som har egna barn i den åldern är ju mycket mer uppdaterade än de som inte har det, det är viktigt att vi i skolan vet något om den värld som våra elever interagerar i, och faktiskt lär sig mycket av. Skolan är bara en del av elevernas lärande, vi får inte få hybris och tro att vi är allena rådande på den fronten.

Källor:
www.statensmedierad.se
www.mediebarn.se
www.friends.se

måndag 10 september 2012

Filmtajm!

Här är filmen!

Filmprojektet!

Att göra film kändes för mig som en rolig del i kursen. Efter att ha läst "Manus och dramaturgi för film" av Tomas Granath blev jag ännu mer taggad. En inspirerande bok som verkligen satte igång tankarna.
Jag hade först lite svårt att komma på ett bra ämne för filmen. Efter lite mailande med Kristofer så valde jag till sist att använda den idé som jag kom på ganska tidigt och som kändes relevant för den skola jag jobbar på och de elever jag skulle använda i filmen. Syftet med filmen är att visa hur man kan bemöta med kroppsspråk och att få en känsla för hur det kan kännas att inte kunna kommunicera via språket.

Vår skola är mångkulturell och har en förberedelseklass som tar emot nyanlända elever. Jag upplever att våra elever är mycket duktiga på att ta emot dessa elever så det blev verkligen ett skådespeleri för tjejerna i femman som spelade in filmen. De är helt enkelt inte vana att vara så taskiga!
På idrottslektionerna är de nyanlända alltid med, även om de inte kan ett ord svenska. Eleverna oroar sig ibland över att jag pratar svenska med de nyanlända och tycker jag är korkad som gör det. Då brukar vi ha en diskussion om kroppsspråk, jag visar alltid samtidigt som jag pratar. Detta gör att eleverna sedan spontat också visar med kroppen när en nyanländ inte vet vad vi ska göra. Det är härligt att se och det var också det som inspirerade mig till att göra filmen.
Formen är spelfilm, jag blev väldigt inspirerad av kursboken och gillar det klassiska med inledning, konflikt och vändning. Nu gjorde jag en väldigt kort film men jag fick ändå med lite delkonflikter och två vändpunkter som Granath beskriver i  sin bok.

Jag valde att ta några tjejer i dåvarande femman som skådespelare. De går i en klass där killarna är ganska dominerande så det var lite deras tur att ta plats. Dessutom har de på ett fint sätt tagit hand om en nyanländ tjej under året, därför fick de verkligen skådespela!

När jag skrev manus valde jag den amerikanska stilen, det kändes som om den var lättast att följa för eleverna som skulle skådespela. Dessutom tycker jag att den är mer kronologisk och därför tydligare att följa än den med två spalter.
Något jag inte tänkte på när jag skrev manus var att det blev en väldigt tyst film. Det var inte så mycket dialog så det blev bra att ha musik i bakgrunden. Till nästa gång ska jag ändå lägga in mer dialog. Nu inbjuder ju inte ämnet till så mycket prat, eftersom det handlar om kroppsspråk, men det blev ändå lite trist tycker jag. Särskilt den här scenen (nedan) hade jag gjort om lite om jag hade haft mer tid, då skulle jag instruerat tjejerna att småprata som de alltid gör annars!


Bildmanuset visar mina icke existerande talanger vad gäller teckning men det fyller ändå sitt syfte.
Jag försökte variera mellan hel-, halv- och närbild för att få lite variation och för att berätta, och få med känslor, med hjälp av bilderna. Det var bra genomgång på det på kursen, det hade jag nog inte tänkt på annars.
Det var också väldigt bra att ha bildmanuset när man väl filmade, det gick snabbt och lätt och man behövde inte fundera så mycket.

När jag sedan skulle lägga på ljud började det strula ordentligt, jag lyckades återskapa hela paddan vilket medföljde att alla bilder försvann... Min puls var nog uppe i 300 när jag klickade på iMovie-ikonen för att se om hela filmen också var borta... Den var kvar, som tur var!
Jag hade gjort två låtar i garageband men jag hade inte uppdaterat min iMovie så jag kunde inte hämta låtar därifrån. Efter allt strul vågade jag inte mixtra med det utan valde låtar från Multimediabyrån istället. Jag hade tänkt att ha två olika låtar i filmen men det gick inte fixa via paddan och utan uppdatering, så nu har jag bara en låt. Det är något som jag vill utveckla, jag gillar musik och tycker att det kan förstärka en känsla eller en händelse i en film på ett bra sätt. Multimediabyrån var en bra källa och där tror jag att eleverna kan hitta mycket bra om det ska göra en film.

Jag tycker att jag lärt mig bra hur man enkelt kan göra en film i iMovie, det är enkelt att spela in, lägga text och ljudeffekter. Det var också en väldigt bra föreläsning vi hade innan vi satte igång. Det var bara att köra på med filmandet och man upptäckte att det är inte så svårt!
Jag skulle gärna jobbat mer med musiksättningen som sagt, men jag vågade inte mixtra mer!

Jag tror säkert att jag kommer använda iMovie i undervisningen, speciellt i engelskan där det ibland är lättare att spela in sig själv än att säga det högt inför klassen. Jag ska också använda det i idrotten för att dokumentera t.ex dans eller något som eleverna själva vill visa och spara i sin IUP.

Det här var en rolig uppgift men den gav mig nog några nya gråa hår också... Men, Ingmar Bergman var ju också gråhårig!

Synopsis


TITEL:
Ny på skolan

SYFTE:
Att visa barn och ungdomar hur det kan kännas att komma till ett nytt land där man inte kan språket och hur man med kroppsspråket kan hjälpa till.

FORM:
Drama, spelfilm

MÅLGRUPP:
Barn och ungdomar

LÄNGD:
5 minuter

Filmen handlar om Maria, en flicka på 12 år från Kurdistan, som kommer till Sverige och börjar skolan här. På skolan finns ett gäng tjejer som inte är särskilt snälla mot MAria och utnyttjar att hon inte kan språket. Ledare för gänget är Alice.
Maria känner sig utsatt i bamba och på rasten. Gänget pratar svenska med henne och lurar henne.
Vändningen kommer nä'r Alice, i en dröm, är på ett ställe där hon inte kan språket. Hennes lillasyster Svea skadas och de kan inte kommunicera med någon så att de får hjälp.
I drömmen kommer Maria fram och visar med kroppsspråket hur de ska göra för att få hjälp till Svea.
Alice förstår sedan hur utsatt man känner sig när man inte kan språket och därför visar hon Maria hur man gör en bollek på rasten.

Bildmanus