Plötsligt var den här kursen slut, vad snabbt det gick!
När jag började var jag väldigt osäker, det kändes som det var MYCKET längesedan jag läste en högskolekurs och den typer av böcker. Dessutom kände jag mig ganska osäker på vad pedagogisk dokumentation var.
Efter att ha självskattat mig första gången, gått kursen ett tag, självskattat mig igen (och då dragit ner på kryssen-jag kunde inte så mycket som jag trodde) och sedan kämpat vidare, känner jag nu att jag kommer skatta mig ganska högt på den sista självskattningen. Jag vet vad pedagogisk dokumentation är, jag känner mig säkrare på hur jag kan använda digitala verktyg och jag vet varför jag ska dokumentera. Härligt!
Jag läste igenom mitt första processdokument som knöt an mycket till litteraturen vi läste. Så här några månader senare tänker jag reflektera fritt och inte knyta an så mycket till litteraturen.
Jag tycker att jag mer och mer försöker synliggöra lärandet för eleverna, att de själva ska se vad de lär sig, hur de lär sig och vad de behöver träna mer på. På vår skola jobbar alla klasser med en klassblogg och varje fritids har en egen blogg. Det är också ett bra sätt för att synliggöra vad vi jobbar med, både för elever och närstående. Vi försöker jobba med både bild och text och att eleverna själva lägger ut texter om vad de lärt sig t.ex. I det arbetet, och i allt dokumentationsarbete, är ju en smartphone guld värd. Så enkelt att dokumentera med ett foto och direkt lägga det på bloggen eller på Unikum.
Jag försöker också kommunicera mer med eleverna, något som känns nödvändigt inför betygsättandet. Jag och eleven måste tillsammans diskutera; var ligger du, vad behöver du träna mer på, vad vill du ha hjälp med? Jag tycker Unikum är till stor hjälp här, vi har just bytt till det systemet och jag gillar bloggfunktionen som finns där man enkelt kan kommunicera kring både framsteg och behov. Kommentarerna når både elev och föräldrar och man har hela tiden en kommunikation kring var står du nu, vilka mål har du, hur ska vi arbeta. Dessutom tror jag på det här med matriser, jag är inte riktigt säker än för jag är bara i starten av det arbetet, men jag tror att det blir tydligt var eleven står enligt mig och de kan också självskatta sig med samma termer som jag använder.
Jag känner också att jag har blivit bättre på att få eleverna att reflektera över sitt egna lärande, även om det är en bit kvar för vissa. Jag har blivit bättre på att stanna upp, något jag reflekterade kring i slutet av förra terminen. Jag kör på för snabbt ibland, jag bara betar av men har egentligen ingen koll på vad eleverna kan och var de står. Det har jag blivit bättre på, jag stannar upp efter ett moment och vi går tillbaka och jobbar kring det som behöver jobbas kring. Detta gör att eleverna "tvingas" reflektera och jag får en bättre förståelse för var eleven egentligen står och hur vi ska gå vidare.
Jag har också blivit bättre på att ge respons, både muntligt och skriftligt. Där har jag haft god hjälp av att jag hört Christian Lundahl föreläsa ett par gånger. Han har många kloka tankar tycker jag och ska man kunna ha formativ bedömning måste man dokumentera.
Jag har redan reflekterat kring film som dokumentation i arbetet kring filmen men jag nämner det ändå. Att filma är givetvis ett mycket bra sätt att dokumentera, kanske särskilt bra i idrottsämnet. Men efter att ha gjort en "riktig" film ser jag också stora möjligheter för eleverna att använda filmandet för att dokumentera sina arbeten och för att göra olika slags presentationer. Det är ju toppen för de som tycker det är jobbigt att stå framför klassen att kunna visa en film med sina kunskaper istället! Jag var på "Betyg och bedömningskonferens" med Skolverket för ett tag sedan. Där pratde de mycket om att man skulle få välja sätt att redovisa sina kunskaper. Det lät väldigt bra tycker jag och då kan man använda olika digtala redskap i det arbetet.
Jag känner också att jag kommer försöka få in mer arbete kring elevernas syn på medier och framför allt internet. Att läsa olika publikationer på Svenska medierådets sida gav mersmak och jag ska arbeta för att jag ska ha någon form av sådan undervisning för alla klasser på skolan. Det är en viktig del att jobba med, att ge eleverna ett eget filter som får dem att reflektera över vad de lägger ut, vilka sidor de surfar på och hur man är schysst på nätet helt enkelt.
Jag känner att jag efter den här kursen är mycket säkrare i hantering av digitala redskap, att jag vet vad pedagogisk dokumentation är och hur jag kan ha hjälp av det i mitt dagliga arbete samt att det är roligt att lära sig nya saker! TACK för det!
måndag 1 oktober 2012
torsdag 27 september 2012
Mediers påverkan i lärmiljöer
Hurra! Det här är ett spännande område som jag önskar att jag kunde ägna hela min lärartid till! Jag tycker det är så intressant att höra hur barn och ungdomar tänker och agerar när det gäller medier. Jag har jobbat kring detta med åk 3, 5 och 6. Jag har då använt mig av "Schysst på nätet" som man kan hitta på Friends sida (www.friends.se). Deras utgångspunkt är att stoppa e-mobbingen. Det finns många bra övningar där man diskuterar nätanvändande och vad som är bra och dåligt att göra. Eleverna får många ställningstaganden och diskussionsfrågor att ta ställning till och diskutera. Tydligt är att de kan mycket och lär sig en hel del på att vara på nätet men att de behöver hjälp med att tänka efter vad som händer när man gör vissa saker, exempelvis lägger ut bilder på nätet, mobbar någon på Facebook etc. Vi kan aldrig skaffa ett filter på datorerna som stoppar mobbing men vi kan ge eleverna möjlighet att själva skapa ett filter så att de tänker efter före.
På www.statensmedierad.se hittade jag bra material som man skulle kunna använda i skolan. I "Småungar och medier" gillade jag den positiva tonen, att man faktiskt lär sig något av medier. Dessutom var det bra tips att göra recensioner av spel, tv-program och webplatser som fokuserade på vad man lär sig av att använda dessa.
På Medierådets sida hittade jag också Lärarhandledning till "Ungar och medier 2010". Där tar de upp alla delar av medieanvändandet, både de bra och de dåliga. Detta material skulle passa bra för åk 5 och 6. Det var ganska likt "Schysst på nätet" som jag jobbat med tidigare.
På Medierådets sida hittade jag också "Dialogkort om internet". En samling diksussionskort som man kan använda för att få en diskussion om användandet av internet. Jag tilltalades av att det var olika ingångar på korten. Det var både citat från barn, ungdomar OCH föräldrar som man skulle diskutera. Dessutom fanns det faktakort. Det materialet skulle jag vilja arbeta med direkt!
På sidan www.mediebarn.se finns det mycket intressant att läsa. Jag tycker den sidan skulle vara bra för alla i skolan att läsa, alla är inte så uppdaterade när det gäller barns och ungas användande av medier. Vi som har egna barn i den åldern är ju mycket mer uppdaterade än de som inte har det, det är viktigt att vi i skolan vet något om den värld som våra elever interagerar i, och faktiskt lär sig mycket av. Skolan är bara en del av elevernas lärande, vi får inte få hybris och tro att vi är allena rådande på den fronten.
Källor:
www.statensmedierad.se
www.mediebarn.se
www.friends.se
På www.statensmedierad.se hittade jag bra material som man skulle kunna använda i skolan. I "Småungar och medier" gillade jag den positiva tonen, att man faktiskt lär sig något av medier. Dessutom var det bra tips att göra recensioner av spel, tv-program och webplatser som fokuserade på vad man lär sig av att använda dessa.
På Medierådets sida hittade jag också Lärarhandledning till "Ungar och medier 2010". Där tar de upp alla delar av medieanvändandet, både de bra och de dåliga. Detta material skulle passa bra för åk 5 och 6. Det var ganska likt "Schysst på nätet" som jag jobbat med tidigare.
På Medierådets sida hittade jag också "Dialogkort om internet". En samling diksussionskort som man kan använda för att få en diskussion om användandet av internet. Jag tilltalades av att det var olika ingångar på korten. Det var både citat från barn, ungdomar OCH föräldrar som man skulle diskutera. Dessutom fanns det faktakort. Det materialet skulle jag vilja arbeta med direkt!
På sidan www.mediebarn.se finns det mycket intressant att läsa. Jag tycker den sidan skulle vara bra för alla i skolan att läsa, alla är inte så uppdaterade när det gäller barns och ungas användande av medier. Vi som har egna barn i den åldern är ju mycket mer uppdaterade än de som inte har det, det är viktigt att vi i skolan vet något om den värld som våra elever interagerar i, och faktiskt lär sig mycket av. Skolan är bara en del av elevernas lärande, vi får inte få hybris och tro att vi är allena rådande på den fronten.
Källor:
www.statensmedierad.se
www.mediebarn.se
www.friends.se
måndag 10 september 2012
Filmprojektet!
Att göra film kändes för mig som en rolig del i kursen. Efter att ha läst "Manus och dramaturgi för film" av Tomas Granath blev jag ännu mer taggad. En inspirerande bok som verkligen satte igång tankarna.
Jag hade först lite svårt att komma på ett bra ämne för filmen. Efter lite mailande med Kristofer så valde jag till sist att använda den idé som jag kom på ganska tidigt och som kändes relevant för den skola jag jobbar på och de elever jag skulle använda i filmen. Syftet med filmen är att visa hur man kan bemöta med kroppsspråk och att få en känsla för hur det kan kännas att inte kunna kommunicera via språket.
Vår skola är mångkulturell och har en förberedelseklass som tar emot nyanlända elever. Jag upplever att våra elever är mycket duktiga på att ta emot dessa elever så det blev verkligen ett skådespeleri för tjejerna i femman som spelade in filmen. De är helt enkelt inte vana att vara så taskiga!
På idrottslektionerna är de nyanlända alltid med, även om de inte kan ett ord svenska. Eleverna oroar sig ibland över att jag pratar svenska med de nyanlända och tycker jag är korkad som gör det. Då brukar vi ha en diskussion om kroppsspråk, jag visar alltid samtidigt som jag pratar. Detta gör att eleverna sedan spontat också visar med kroppen när en nyanländ inte vet vad vi ska göra. Det är härligt att se och det var också det som inspirerade mig till att göra filmen.
Formen är spelfilm, jag blev väldigt inspirerad av kursboken och gillar det klassiska med inledning, konflikt och vändning. Nu gjorde jag en väldigt kort film men jag fick ändå med lite delkonflikter och två vändpunkter som Granath beskriver i sin bok.
Jag valde att ta några tjejer i dåvarande femman som skådespelare. De går i en klass där killarna är ganska dominerande så det var lite deras tur att ta plats. Dessutom har de på ett fint sätt tagit hand om en nyanländ tjej under året, därför fick de verkligen skådespela!
När jag skrev manus valde jag den amerikanska stilen, det kändes som om den var lättast att följa för eleverna som skulle skådespela. Dessutom tycker jag att den är mer kronologisk och därför tydligare att följa än den med två spalter.
Något jag inte tänkte på när jag skrev manus var att det blev en väldigt tyst film. Det var inte så mycket dialog så det blev bra att ha musik i bakgrunden. Till nästa gång ska jag ändå lägga in mer dialog. Nu inbjuder ju inte ämnet till så mycket prat, eftersom det handlar om kroppsspråk, men det blev ändå lite trist tycker jag. Särskilt den här scenen (nedan) hade jag gjort om lite om jag hade haft mer tid, då skulle jag instruerat tjejerna att småprata som de alltid gör annars!
Bildmanuset visar mina icke existerande talanger vad gäller teckning men det fyller ändå sitt syfte.
Jag hade först lite svårt att komma på ett bra ämne för filmen. Efter lite mailande med Kristofer så valde jag till sist att använda den idé som jag kom på ganska tidigt och som kändes relevant för den skola jag jobbar på och de elever jag skulle använda i filmen. Syftet med filmen är att visa hur man kan bemöta med kroppsspråk och att få en känsla för hur det kan kännas att inte kunna kommunicera via språket.
Vår skola är mångkulturell och har en förberedelseklass som tar emot nyanlända elever. Jag upplever att våra elever är mycket duktiga på att ta emot dessa elever så det blev verkligen ett skådespeleri för tjejerna i femman som spelade in filmen. De är helt enkelt inte vana att vara så taskiga!
På idrottslektionerna är de nyanlända alltid med, även om de inte kan ett ord svenska. Eleverna oroar sig ibland över att jag pratar svenska med de nyanlända och tycker jag är korkad som gör det. Då brukar vi ha en diskussion om kroppsspråk, jag visar alltid samtidigt som jag pratar. Detta gör att eleverna sedan spontat också visar med kroppen när en nyanländ inte vet vad vi ska göra. Det är härligt att se och det var också det som inspirerade mig till att göra filmen.
Formen är spelfilm, jag blev väldigt inspirerad av kursboken och gillar det klassiska med inledning, konflikt och vändning. Nu gjorde jag en väldigt kort film men jag fick ändå med lite delkonflikter och två vändpunkter som Granath beskriver i sin bok.
Jag valde att ta några tjejer i dåvarande femman som skådespelare. De går i en klass där killarna är ganska dominerande så det var lite deras tur att ta plats. Dessutom har de på ett fint sätt tagit hand om en nyanländ tjej under året, därför fick de verkligen skådespela!
När jag skrev manus valde jag den amerikanska stilen, det kändes som om den var lättast att följa för eleverna som skulle skådespela. Dessutom tycker jag att den är mer kronologisk och därför tydligare att följa än den med två spalter.
Något jag inte tänkte på när jag skrev manus var att det blev en väldigt tyst film. Det var inte så mycket dialog så det blev bra att ha musik i bakgrunden. Till nästa gång ska jag ändå lägga in mer dialog. Nu inbjuder ju inte ämnet till så mycket prat, eftersom det handlar om kroppsspråk, men det blev ändå lite trist tycker jag. Särskilt den här scenen (nedan) hade jag gjort om lite om jag hade haft mer tid, då skulle jag instruerat tjejerna att småprata som de alltid gör annars!
Bildmanuset visar mina icke existerande talanger vad gäller teckning men det fyller ändå sitt syfte.
Jag försökte variera mellan hel-, halv- och närbild för att få lite variation och för att berätta, och få med känslor, med hjälp av bilderna. Det var bra genomgång på det på kursen, det hade jag nog inte tänkt på annars.
Det var också väldigt bra att ha bildmanuset när man väl filmade, det gick snabbt och lätt och man behövde inte fundera så mycket.
När jag sedan skulle lägga på ljud började det strula ordentligt, jag lyckades återskapa hela paddan vilket medföljde att alla bilder försvann... Min puls var nog uppe i 300 när jag klickade på iMovie-ikonen för att se om hela filmen också var borta... Den var kvar, som tur var!
Jag hade gjort två låtar i garageband men jag hade inte uppdaterat min iMovie så jag kunde inte hämta låtar därifrån. Efter allt strul vågade jag inte mixtra med det utan valde låtar från Multimediabyrån istället. Jag hade tänkt att ha två olika låtar i filmen men det gick inte fixa via paddan och utan uppdatering, så nu har jag bara en låt. Det är något som jag vill utveckla, jag gillar musik och tycker att det kan förstärka en känsla eller en händelse i en film på ett bra sätt. Multimediabyrån var en bra källa och där tror jag att eleverna kan hitta mycket bra om det ska göra en film.
Jag tycker att jag lärt mig bra hur man enkelt kan göra en film i iMovie, det är enkelt att spela in, lägga text och ljudeffekter. Det var också en väldigt bra föreläsning vi hade innan vi satte igång. Det var bara att köra på med filmandet och man upptäckte att det är inte så svårt!
Jag skulle gärna jobbat mer med musiksättningen som sagt, men jag vågade inte mixtra mer!
Jag tror säkert att jag kommer använda iMovie i undervisningen, speciellt i engelskan där det ibland är lättare att spela in sig själv än att säga det högt inför klassen. Jag ska också använda det i idrotten för att dokumentera t.ex dans eller något som eleverna själva vill visa och spara i sin IUP.
Det här var en rolig uppgift men den gav mig nog några nya gråa hår också... Men, Ingmar Bergman var ju också gråhårig!
Det var också väldigt bra att ha bildmanuset när man väl filmade, det gick snabbt och lätt och man behövde inte fundera så mycket.
När jag sedan skulle lägga på ljud började det strula ordentligt, jag lyckades återskapa hela paddan vilket medföljde att alla bilder försvann... Min puls var nog uppe i 300 när jag klickade på iMovie-ikonen för att se om hela filmen också var borta... Den var kvar, som tur var!
Jag hade gjort två låtar i garageband men jag hade inte uppdaterat min iMovie så jag kunde inte hämta låtar därifrån. Efter allt strul vågade jag inte mixtra med det utan valde låtar från Multimediabyrån istället. Jag hade tänkt att ha två olika låtar i filmen men det gick inte fixa via paddan och utan uppdatering, så nu har jag bara en låt. Det är något som jag vill utveckla, jag gillar musik och tycker att det kan förstärka en känsla eller en händelse i en film på ett bra sätt. Multimediabyrån var en bra källa och där tror jag att eleverna kan hitta mycket bra om det ska göra en film.
Jag tycker att jag lärt mig bra hur man enkelt kan göra en film i iMovie, det är enkelt att spela in, lägga text och ljudeffekter. Det var också en väldigt bra föreläsning vi hade innan vi satte igång. Det var bara att köra på med filmandet och man upptäckte att det är inte så svårt!
Jag skulle gärna jobbat mer med musiksättningen som sagt, men jag vågade inte mixtra mer!
Jag tror säkert att jag kommer använda iMovie i undervisningen, speciellt i engelskan där det ibland är lättare att spela in sig själv än att säga det högt inför klassen. Jag ska också använda det i idrotten för att dokumentera t.ex dans eller något som eleverna själva vill visa och spara i sin IUP.
Det här var en rolig uppgift men den gav mig nog några nya gråa hår också... Men, Ingmar Bergman var ju också gråhårig!
Synopsis
TITEL:
Ny på skolan
SYFTE:
Att visa barn och ungdomar hur det kan kännas att komma till ett nytt land där man inte kan språket och hur man med kroppsspråket kan hjälpa till.
FORM:
Drama, spelfilm
MÅLGRUPP:
Barn och ungdomar
LÄNGD:
5 minuter
Filmen handlar om Maria, en flicka på 12 år från Kurdistan, som kommer till Sverige och börjar skolan här. På skolan finns ett gäng tjejer som inte är särskilt snälla mot MAria och utnyttjar att hon inte kan språket. Ledare för gänget är Alice.
Maria känner sig utsatt i bamba och på rasten. Gänget pratar svenska med henne och lurar henne.
Vändningen kommer nä'r Alice, i en dröm, är på ett ställe där hon inte kan språket. Hennes lillasyster Svea skadas och de kan inte kommunicera med någon så att de får hjälp.
I drömmen kommer Maria fram och visar med kroppsspråket hur de ska göra för att få hjälp till Svea.
Alice förstår sedan hur utsatt man känner sig när man inte kan språket och därför visar hon Maria hur man gör en bollek på rasten.
Ny på skolan
SYFTE:
Att visa barn och ungdomar hur det kan kännas att komma till ett nytt land där man inte kan språket och hur man med kroppsspråket kan hjälpa till.
FORM:
Drama, spelfilm
MÅLGRUPP:
Barn och ungdomar
LÄNGD:
5 minuter
Filmen handlar om Maria, en flicka på 12 år från Kurdistan, som kommer till Sverige och börjar skolan här. På skolan finns ett gäng tjejer som inte är särskilt snälla mot MAria och utnyttjar att hon inte kan språket. Ledare för gänget är Alice.
Maria känner sig utsatt i bamba och på rasten. Gänget pratar svenska med henne och lurar henne.
Vändningen kommer nä'r Alice, i en dröm, är på ett ställe där hon inte kan språket. Hennes lillasyster Svea skadas och de kan inte kommunicera med någon så att de får hjälp.
I drömmen kommer Maria fram och visar med kroppsspråket hur de ska göra för att få hjälp till Svea.
Alice förstår sedan hur utsatt man känner sig när man inte kan språket och därför visar hon Maria hur man gör en bollek på rasten.
Manus
NY PÅ SKOLAN
1. EXTERIÖR SKOLA-DAG____________________________
Maria, Alice, gänget
Scenen börjar med en bild på skolan och därefter skolgården.
Närbild på MARIA som ser rädd ut där hon står på skolgården. Maria går över skolgården och tittar ner i marken. Hon möter GÄNGET med ALICE i spetsen som tittar, viskar och fnissar men säger inget till Maria.
Maria går in i skolan med gänget i bakgrunden.
2.INTERIÖR BAMBA-DAG_____________________________
Maria, Alice, gänget
Gänget tar mat i bamba och alla tar även salt på maten.
Maria kommer efter och ska också ta salt. Då lossnar locket på saltkaret och hon häller ut massor av salt på maten.
Gänget skrattar åt Maria.
ALICE
Gillar ni salt i Kurdistan?
Hahaha
3.EXTERIÖR SKOLGÅRD-DAG_________________________
Maria, Alice och gänget
Tjejerna i gänget spelar Tjing-ping. Maria ställer sig i ledet och kommer sedan in på planen.
ALICE
Är ni bra på Tjing-ping i Kurdistan?
GÄNGET
Hahaha
Maria spelar men missar. Gänget ställer sig då runt Maria i en ring och säger tråkiga saker till henne och släpper inte ut henne.
Till slut sliter Maria sig loss och går ledsen därifrån.
4. INTERIÖR SOVRUM-NATT__________________________
Alice
Alice ligger och sover i en säng i ett sovrum.
5. EXTERIÖR SANDLÅDAN-DAG_______________________
Alice, SVEA, gänget, Maria
Alice lillasyster Svea är skadad.
ALICE
Hjälp, min lillasyster är skadad. Jag måste ha hjälp!
Alla i gänget ställer sig runt Alice och svarar på olika språk.
Alice snurrar runt och försöker förstå.
ALICE
Hjälp mig någon, hjälp!
Maria kommer fram till Alice och visar med kroppen att hon ska hjälpa Alice. Hon tar henne i handen och leder henne till sjukvård.
6. INTERIÖR SOVRUM-NATT__________________________
Alice
Alice vaknar med ett ryck i sin säng.
ALICE
Så här kan man ju inte hålla på!
7. EXTERIÖR SKOLGÅRD-DAG________________________
Alice, gänget, Maria
Alla spelar Tjing-ping. Maria går förbi med nedböjt huvud.
Alice kommer fram till Maria och visar med kroppsspråk att Maria ska vara med.
Maria ser lite tveksam ut men Alice visar igen att hon vill att Maria ska vara med.
Gänget ser lite tveksamma ut, vad gör Alice?
Alice visar Maria hur man spelar Tjing-ping och Maria blir glad.
SLUT
måndag 7 maj 2012
Tankar som dykt upp...
Det finns mycket som snurrar i huvudet när man håller på med kursen, och det bästa är att det smittar av sig på det dagliga arbetet man gör.
Jag satt och skrev omdömen i idrott och började fundera på ev. betyg nästa år. Jag upptäckte då att jag har dokumenterat väldigt bristfälligt de delar som handlar om redskap och dans. Jag hade verkligen dålig koll på vad de kan inom de områdena. Därför ska jag nästa läsår filma danslektioner och redskapslektioner så att jag har dokumenterat vad de kan. Dessutom ska jag försöka få till lite "lära-av-varandra-lektioner". Kanske kan E som är duktig på dans lära L som inte är lika duktig, samtidigt kan kanske S lära A hur man skjuter ett bra skott i innebandy och styra A hur hon ska springa för att kunna få en pass. Jag tror att jag skulle kunna utnyttja eleverna mer.
I engelskan kan jag definitivt bli bättre på att dokumentera och få eleverna att reflektera över vad de kan och hur de kan utvecklas. Ibland går det lite för fort, vi bara kör på utan att tänka efter. Det måste gå att utveckla!
Dessutom måste jag bli bättre på att prata mål med eleverna, vilka mål är det de ska nå?
Jag satt och skrev omdömen i idrott och började fundera på ev. betyg nästa år. Jag upptäckte då att jag har dokumenterat väldigt bristfälligt de delar som handlar om redskap och dans. Jag hade verkligen dålig koll på vad de kan inom de områdena. Därför ska jag nästa läsår filma danslektioner och redskapslektioner så att jag har dokumenterat vad de kan. Dessutom ska jag försöka få till lite "lära-av-varandra-lektioner". Kanske kan E som är duktig på dans lära L som inte är lika duktig, samtidigt kan kanske S lära A hur man skjuter ett bra skott i innebandy och styra A hur hon ska springa för att kunna få en pass. Jag tror att jag skulle kunna utnyttja eleverna mer.
I engelskan kan jag definitivt bli bättre på att dokumentera och få eleverna att reflektera över vad de kan och hur de kan utvecklas. Ibland går det lite för fort, vi bara kör på utan att tänka efter. Det måste gå att utveckla!
Dessutom måste jag bli bättre på att prata mål med eleverna, vilka mål är det de ska nå?
Portfolio
Nu har jag läst boken "Portfolio-teori, förhållningssätt och praktik" av Roger och Birgitta Elmin. Jag har tidigare mest upplevt portfolio som det som de i boken kallar "Megaportfolio"; att man samlar allt som eleven gör i en stor mapp som sedan stoppas in i ett skåp. Efter att ha läst boken förstår man att hela idén med portfolio är större än så. Det handlar om att ha ett förhållningssätt till lärande, en form av pedagogisk dokumentation som utgår från elevens möjligheter, att få eleverna att reflektera över sin kunskap och sina framsteg, att få eleverna att ta ansvar för sitt lärande och att få föräldrar mer delaktiga. Jag gillar hur författarna fokuserar på att eleverna ska känna till vilka mål de jobbar emot och att pedagogerna tvingas att individualisera undervisningen, varje elev arbetar utefter sina behov, möjligheter och lärstrategi. Det jag har lite svårt för är att det känns som att det blir lite väl mycket individualiserat, risken finns att man glömmer bort, eller helt enkelt inte har tid med, att jobba i grupp och lära av varandra. I boken ägnas endast två sidor till att beskriva hur man kan samlära med hjälp av portfolio och jag måste erkänna att de inte övertygade mig på de sidorna.
Jag tror att jag kommer använda mig lite av portfoliotanken i min engelskaundervisning genom att varje elev ska bli mer medveten om vad just hon/han behöver jobba med, vilka mål de ska nå och att reflektera över vad de har gjort.
Jag tror att jag kommer använda mig lite av portfoliotanken i min engelskaundervisning genom att varje elev ska bli mer medveten om vad just hon/han behöver jobba med, vilka mål de ska nå och att reflektera över vad de har gjort.
lördag 24 mars 2012
Processdokument
Då har snart halva kursen "Pedagogisk dokumentation med IT-stöd" gått.
Det känns som det har hänt mycket i huvudet sedan man startade kursen men jag skulle önska att jag hade hunnit förmedla och diskutera mer med mina kollegor kring de här frågorna. Men kanske måste jag först bli ännu mer säker på mina egna tankar innan jag förmedlar och förhoppningsvis inspirerar mina kollegor.
Här följer iallafall en sammanfattning av vad jag lärt mig så här långt, kanske kan jag använda den till att skapa diskussion och nytänkande på vår skola.
Först tänker jag diskutera kring hur jag har lärt mig, på vilket sätt jag själv tagit till mig den nya kunskapen jag fått.
Jag tycker att litterturen har hjälpt mig mycket, framför allt boken "Att fånga lärandet" av Christina Wehner-Godée. I boken talar hon mycket om att pedagogisk dokumentation är en kommunikation och ett förhållningssätt. Det fick mig att fundera mycket kring att jag borde kommunicera mer med eleverna kring deras lärande och hur de vill gå vidare i sitt kunskapssökande.
Boken "Varför pedagogisk dokumentation" av Hillevi Lenz Taguchi var också bra men lite för inriktad på förskoleverksamhet och på Reggio Emilia. Jag har personligen svårt för att låsa mig vid en allena rådande metod, jag föredrar att blanda vilt bland teorier, för att det ska passa så många elever som möjligt. Därför var jag stundtals lite skeptisk till boken. Men kloka tankar fanns naturligtvis, bland annat kring kommunikation och att vi ska ta eleverna vidare i sitt lärande genom att utgå från dem.
"Den svårfångade reflektionen" av Emsheimer, Hansson och Koppfeldt var svårfångad... Den var verkligen inte lättläst men efter att ha läst igenom mina anteckningar från boken så finns det även där många kloka tankar. T.ex. att man behöver situationer att reflektera kring, att vi befinner oss i olika rum med dagens teknik och hur vi skulle kunna utnyttja det och att det är bra att byta perspektiv och se problem i olika aspekter.
En annan sak som hjälpt mig få min nya förståelse är diskussionerna i vår lärgrupp. Det är alltid intressant att höra hur andra arbetar och att själv få sätta ord på sina tankar och få dem emotsagda och genomskådade av andra. Jag tycker att det har varit väldigt givande att höra förskolelärarna i min grupp berätta hur de arbetar, de har i många fall kommit längre i sitt arbete kring pedagogisk dokumentation och vi har mycket att lära av dem.
Dessutom har jag såklart lärt mig mycket av att försöka ta med pedagogisk dokumentation redan i planeringsstadiet av ett arbetsområde. Här kan jag fortfarande bli mycket bättre men jag försöker ändå tänka på det när jag planerar. Men ibland är det svårt eftersom man måste våga planera lite"lösare" om man sedan ska utgå från eleverna. Naturligtvis lär jag mig också genom att testa med eleverna. Jag är väldigt nöjd med mitt radioprogram där en elev (som hatar att redovisa för klassen) läste in sin text på iPaden, lyssnade på den, tränade igen och läste sedan upp det klockrent för klassen. Utan nervositet... Det föll verkligen väl ut för den elev som jag använde som testperson.
Här nedan följer några centrala begrepp som jag kommer resonera kring.
Kommunikation:
Jag känner att ordet kommunikation är ett centralt begrepp i pedagogisk dokumentation. Dels kan vi i skolan kommunicera med föräldrar och resten av samhället genom vår dokumentation vilket förhoppningsvis får skolans värld att bli mindre instängd och istället öppnas upp mot resten av världen.
Dessutom kommunicerar pedagogen och eleven på ett sätt som leder lärandet framåt. Genom att använda digitala verktyg kan vi dessutom öka kommunikationen utan att pedagogen behöver förvandla sig till en bläckfisk för att räcka till för alla.
I diskussionen kring kommunikation vill jag gärna få med att jag lärt mig att det är minst lika viktigt att dokumentera processen som slutprodukten. Det hade jag aldrig tänkt på innan. Men det är ju naturligtvis rätt, genom att dokumentera processen har man ju all chans i världen att snappa upp vad elevens styrkor är men också åt vilket håll vi ska gå för att komma vidare i lärandet. Slutprodukten är också viktig, inte minst för självkänslan, men för att få dokumentationen pedagogisk måste man också få med processen. Jag gillar Alexanderssons tankar, som nämns i Taguchis bok, där han säger att om dokumentationen kommunicerar med andra kan vi reflektera tillsammans vilket blir mer konstruktivt. Där anser jag att vi kan använda eleverna mer, att de tillsammans kan kommunicera kring vad de lärt sig och hur de ska gå vidare.
Reflektion:
Reflektion känns också som ett centralt begrepp att resonera kring.
Vi vill gärna att eleverna ska reflektera kring sitt lärande men jag tycker inte att de får de rätta redskapen av oss. Vi ställer ofta frågor i slutet av veckan hur det har gått med veckans arbete men det är ofta frågor som inte går på djupet. Det ska inte finnas frågor där man svarar "det gick bra" eller "det gick dåligt". Vi måste ställa frågorna så att de blir framåtsyftande, så det kan bli en förändring och förbättring, till nästa gång. Vi pratar mycket om det här på vår skola nu, i samband med hur vi skriver vår IUP. Vi har rubriker av typen "Mina starka sidor" och "Mina utvecklingsbehov": Många gånger svarar eleverna rita, matte etc. Men det räcker inte, vi måste hjälpa dem att reflektera mer, att gå djupare och få dem att analysera mer. Vi jobbar just nu mycket med det här, det ska bli spnnande att se om vi kan utveckla det arbetet. Det handlar ju även om en reflektion från pedagogens sida, hur använder jag det eleven säger?
Jag gillar att man i boken "Den svårfångade reflektionen" talar om att man behöver ha en situation att reflektera kring. Den tanken anser jag att man kan använda i arbetet med eleverna. Istället för att ge dem allmäna frågor hur arbetet har gått kan man ställa frågor kring en specifik situation. Då blir det lättare för eleverna att reflektera kring deras egen insats, vad de lärde sig och hur de skulle kunna gå vidare. Jag har inte riktigt tänkt färdigt kring det här men kanske man skulle kunna reflektera kring ett ämne i taget, ett ämne varje dag istället för att slutsummera veckan. Ta t.ex. engelska på onsdagar. Ställ frågan "På vilket sätt har du lärt dig nya engelska ord den här veckan?" Först måste man reflektera över om man har lärt sig nya ord den här veckan (vilket de förhoppningsvis har...), i vilket sammanhang lärde jag mig dem, har jag övat på något särskilt sätt etc. Det känns som det blir mer reflektion än om man ställer frågan "Hur har det gått med engelskan i veckan?". Nästa vecka kanske man ställer frågan" På vilket sätt känner du att du har kommunicerat på engelska den här veckan?" Då kan man få in fritiden också, inte bara skolmiljön. Kopplar man också dessa frågor till de mål som finns i läroplanen så har vi en bra röd tråd som följer eleven.
Synliggörande:
Att vi synliggör vårt lärande är viktigt, både ur elevsynpunkt och pedagogsynpunkt. Om man ser på det ur elevsynpunkt tycker jag att man genom pedagogisk dokumentation får eleverna att se vad de lärt sig och på vilket sätt de tog till sig kunskapen. Genom att dokumentera processen som ledde fram till lärandet kan eleven se vilka strategier den använde för att nå kunskap. På samma sätt kan man ändra till nästa gång om det visar sig att eleven inte lärt sig så mycket som man hoppades. Wehner-Godée skriver att vi genom pedagogisk dokumentation synliggör vad barnen håller på med, deras kunskapande och se deras olika kompetenser. Det känns som en lärdom för mig, att inte bara se produkten utan kunna använda dokumentationen till att få eleven själv att se sitt kunskapande och sina kompetenser.
Vad gäller oss pedagoger så är det viktigt att vi synliggör för oss själva vad det är vi gör så att vi kan förändra och förbättra det vi gör. Här finns ju enorma möjligheter att använda IKT för att filma, spela in ljud och kanske fotografera sig själv i vardagsarbetet. Inte för att jag tycker det är så kul att se, eller höra sig själv på film, men det skulle vara nyttigt och gagna eleverna.
Feedback:
Den sista punkten jag tänkte skriva om är feedback. Det är en viktig del i undervisningen att ge eleverna feedback på det de gör och det hoppas jag att jag kommer bli bättre på efter den här kursen. Jag tänker ofta på läxförhör, t.ex. Varför gör man inte mer av läxförhören än att rätta dem och sedan ge tillbaka dem utan att diskutera med eleven eller att jobba vidare med det som var svårt? Nej, då rusar vi vidare och hoppas på bättre lycka nästa gång. Vi borde kanske stanna upp istället och diskutera vad det var som gjorde att det inte blev rätt och hur eleven skulle kunna öva nästa gång. Jag tänker mycket på det Christian Lundahl säger att det är ingen idé att ge både en skriftlig kommentar och en siffra hur många rätt eleven fick, då tittar eleven bara på siffran. Men man skulle ju kunna diskutera efteråt vad siffran står för, t.ex. vid glosförhör i engelska.
Jag tycker att jag är bra på att ge direkt feedback i idrotten, där sker allt mycket snabbt och det är svårt att gå tillbaka till en situation som var bra eller mindre bra. Där måste man ge feedback direkt. Men man skulle säkert kunna använda IKT-verktyg och dokumentera en del grejer som man sedan kan ge feedback på och diskutera efter. Särskilt de grejer som är svåra att utföra rätt.
Jag tycker att kursen så här långt har gett mig många nya insikter och kunskaper och jag ser fram emot fortsättningen. Det roligaste var att göra radioprogrammet, det skulle jag kunna hålla på med hela tiden!
Det känns som det har hänt mycket i huvudet sedan man startade kursen men jag skulle önska att jag hade hunnit förmedla och diskutera mer med mina kollegor kring de här frågorna. Men kanske måste jag först bli ännu mer säker på mina egna tankar innan jag förmedlar och förhoppningsvis inspirerar mina kollegor.
Här följer iallafall en sammanfattning av vad jag lärt mig så här långt, kanske kan jag använda den till att skapa diskussion och nytänkande på vår skola.
Först tänker jag diskutera kring hur jag har lärt mig, på vilket sätt jag själv tagit till mig den nya kunskapen jag fått.
Jag tycker att litterturen har hjälpt mig mycket, framför allt boken "Att fånga lärandet" av Christina Wehner-Godée. I boken talar hon mycket om att pedagogisk dokumentation är en kommunikation och ett förhållningssätt. Det fick mig att fundera mycket kring att jag borde kommunicera mer med eleverna kring deras lärande och hur de vill gå vidare i sitt kunskapssökande.
Boken "Varför pedagogisk dokumentation" av Hillevi Lenz Taguchi var också bra men lite för inriktad på förskoleverksamhet och på Reggio Emilia. Jag har personligen svårt för att låsa mig vid en allena rådande metod, jag föredrar att blanda vilt bland teorier, för att det ska passa så många elever som möjligt. Därför var jag stundtals lite skeptisk till boken. Men kloka tankar fanns naturligtvis, bland annat kring kommunikation och att vi ska ta eleverna vidare i sitt lärande genom att utgå från dem.
"Den svårfångade reflektionen" av Emsheimer, Hansson och Koppfeldt var svårfångad... Den var verkligen inte lättläst men efter att ha läst igenom mina anteckningar från boken så finns det även där många kloka tankar. T.ex. att man behöver situationer att reflektera kring, att vi befinner oss i olika rum med dagens teknik och hur vi skulle kunna utnyttja det och att det är bra att byta perspektiv och se problem i olika aspekter.
En annan sak som hjälpt mig få min nya förståelse är diskussionerna i vår lärgrupp. Det är alltid intressant att höra hur andra arbetar och att själv få sätta ord på sina tankar och få dem emotsagda och genomskådade av andra. Jag tycker att det har varit väldigt givande att höra förskolelärarna i min grupp berätta hur de arbetar, de har i många fall kommit längre i sitt arbete kring pedagogisk dokumentation och vi har mycket att lära av dem.
Dessutom har jag såklart lärt mig mycket av att försöka ta med pedagogisk dokumentation redan i planeringsstadiet av ett arbetsområde. Här kan jag fortfarande bli mycket bättre men jag försöker ändå tänka på det när jag planerar. Men ibland är det svårt eftersom man måste våga planera lite"lösare" om man sedan ska utgå från eleverna. Naturligtvis lär jag mig också genom att testa med eleverna. Jag är väldigt nöjd med mitt radioprogram där en elev (som hatar att redovisa för klassen) läste in sin text på iPaden, lyssnade på den, tränade igen och läste sedan upp det klockrent för klassen. Utan nervositet... Det föll verkligen väl ut för den elev som jag använde som testperson.
Här nedan följer några centrala begrepp som jag kommer resonera kring.
Kommunikation:
Jag känner att ordet kommunikation är ett centralt begrepp i pedagogisk dokumentation. Dels kan vi i skolan kommunicera med föräldrar och resten av samhället genom vår dokumentation vilket förhoppningsvis får skolans värld att bli mindre instängd och istället öppnas upp mot resten av världen.
Dessutom kommunicerar pedagogen och eleven på ett sätt som leder lärandet framåt. Genom att använda digitala verktyg kan vi dessutom öka kommunikationen utan att pedagogen behöver förvandla sig till en bläckfisk för att räcka till för alla.
I diskussionen kring kommunikation vill jag gärna få med att jag lärt mig att det är minst lika viktigt att dokumentera processen som slutprodukten. Det hade jag aldrig tänkt på innan. Men det är ju naturligtvis rätt, genom att dokumentera processen har man ju all chans i världen att snappa upp vad elevens styrkor är men också åt vilket håll vi ska gå för att komma vidare i lärandet. Slutprodukten är också viktig, inte minst för självkänslan, men för att få dokumentationen pedagogisk måste man också få med processen. Jag gillar Alexanderssons tankar, som nämns i Taguchis bok, där han säger att om dokumentationen kommunicerar med andra kan vi reflektera tillsammans vilket blir mer konstruktivt. Där anser jag att vi kan använda eleverna mer, att de tillsammans kan kommunicera kring vad de lärt sig och hur de ska gå vidare.
Reflektion:
Reflektion känns också som ett centralt begrepp att resonera kring.
Vi vill gärna att eleverna ska reflektera kring sitt lärande men jag tycker inte att de får de rätta redskapen av oss. Vi ställer ofta frågor i slutet av veckan hur det har gått med veckans arbete men det är ofta frågor som inte går på djupet. Det ska inte finnas frågor där man svarar "det gick bra" eller "det gick dåligt". Vi måste ställa frågorna så att de blir framåtsyftande, så det kan bli en förändring och förbättring, till nästa gång. Vi pratar mycket om det här på vår skola nu, i samband med hur vi skriver vår IUP. Vi har rubriker av typen "Mina starka sidor" och "Mina utvecklingsbehov": Många gånger svarar eleverna rita, matte etc. Men det räcker inte, vi måste hjälpa dem att reflektera mer, att gå djupare och få dem att analysera mer. Vi jobbar just nu mycket med det här, det ska bli spnnande att se om vi kan utveckla det arbetet. Det handlar ju även om en reflektion från pedagogens sida, hur använder jag det eleven säger?
Jag gillar att man i boken "Den svårfångade reflektionen" talar om att man behöver ha en situation att reflektera kring. Den tanken anser jag att man kan använda i arbetet med eleverna. Istället för att ge dem allmäna frågor hur arbetet har gått kan man ställa frågor kring en specifik situation. Då blir det lättare för eleverna att reflektera kring deras egen insats, vad de lärde sig och hur de skulle kunna gå vidare. Jag har inte riktigt tänkt färdigt kring det här men kanske man skulle kunna reflektera kring ett ämne i taget, ett ämne varje dag istället för att slutsummera veckan. Ta t.ex. engelska på onsdagar. Ställ frågan "På vilket sätt har du lärt dig nya engelska ord den här veckan?" Först måste man reflektera över om man har lärt sig nya ord den här veckan (vilket de förhoppningsvis har...), i vilket sammanhang lärde jag mig dem, har jag övat på något särskilt sätt etc. Det känns som det blir mer reflektion än om man ställer frågan "Hur har det gått med engelskan i veckan?". Nästa vecka kanske man ställer frågan" På vilket sätt känner du att du har kommunicerat på engelska den här veckan?" Då kan man få in fritiden också, inte bara skolmiljön. Kopplar man också dessa frågor till de mål som finns i läroplanen så har vi en bra röd tråd som följer eleven.
Synliggörande:
Att vi synliggör vårt lärande är viktigt, både ur elevsynpunkt och pedagogsynpunkt. Om man ser på det ur elevsynpunkt tycker jag att man genom pedagogisk dokumentation får eleverna att se vad de lärt sig och på vilket sätt de tog till sig kunskapen. Genom att dokumentera processen som ledde fram till lärandet kan eleven se vilka strategier den använde för att nå kunskap. På samma sätt kan man ändra till nästa gång om det visar sig att eleven inte lärt sig så mycket som man hoppades. Wehner-Godée skriver att vi genom pedagogisk dokumentation synliggör vad barnen håller på med, deras kunskapande och se deras olika kompetenser. Det känns som en lärdom för mig, att inte bara se produkten utan kunna använda dokumentationen till att få eleven själv att se sitt kunskapande och sina kompetenser.
Vad gäller oss pedagoger så är det viktigt att vi synliggör för oss själva vad det är vi gör så att vi kan förändra och förbättra det vi gör. Här finns ju enorma möjligheter att använda IKT för att filma, spela in ljud och kanske fotografera sig själv i vardagsarbetet. Inte för att jag tycker det är så kul att se, eller höra sig själv på film, men det skulle vara nyttigt och gagna eleverna.
Feedback:
Den sista punkten jag tänkte skriva om är feedback. Det är en viktig del i undervisningen att ge eleverna feedback på det de gör och det hoppas jag att jag kommer bli bättre på efter den här kursen. Jag tänker ofta på läxförhör, t.ex. Varför gör man inte mer av läxförhören än att rätta dem och sedan ge tillbaka dem utan att diskutera med eleven eller att jobba vidare med det som var svårt? Nej, då rusar vi vidare och hoppas på bättre lycka nästa gång. Vi borde kanske stanna upp istället och diskutera vad det var som gjorde att det inte blev rätt och hur eleven skulle kunna öva nästa gång. Jag tänker mycket på det Christian Lundahl säger att det är ingen idé att ge både en skriftlig kommentar och en siffra hur många rätt eleven fick, då tittar eleven bara på siffran. Men man skulle ju kunna diskutera efteråt vad siffran står för, t.ex. vid glosförhör i engelska.
Jag tycker att jag är bra på att ge direkt feedback i idrotten, där sker allt mycket snabbt och det är svårt att gå tillbaka till en situation som var bra eller mindre bra. Där måste man ge feedback direkt. Men man skulle säkert kunna använda IKT-verktyg och dokumentera en del grejer som man sedan kan ge feedback på och diskutera efter. Särskilt de grejer som är svåra att utföra rätt.
Jag tycker att kursen så här långt har gett mig många nya insikter och kunskaper och jag ser fram emot fortsättningen. Det roligaste var att göra radioprogrammet, det skulle jag kunna hålla på med hela tiden!
måndag 27 februari 2012
söndag 8 januari 2012
"Att fånga lärandet"-reflektion
Då har jag också läst Att fånga lärandet av Christina Wehner-Godée.
Här följer en liten sammanfattning och egna tankar om boken.
Kapitel 1 Lusten att söka kunskap
Här talar författaren mycket om att den pedagogiska dokumentationen syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i, och får verka i, ett pedagogiskt sammanhang.
Den pedagogiska dokumentationen är både ett förhållningssätt och en slags kommunikation. Man har enligt författaren ett förhållningssätt som låter barnen själva söka kunskap men att vi som lärare genom dokumentationen kan leda dem vidare i sitt sökande. Dessutom kommunicerar man tillbaka till barnen via dokumentationen och man kan kommunicera vidare till föräldrar mm.
Författaren använder sig också av frågorna Hur upprätthålls lusten och nyfikenheten i kunskapsökandet? och Vad stoppar eller hindrar olika lärprocesser? Dessa frågor kan man få svar på om man använder sig av pedagogisk dokumentation.
Kapitel 2 Pedagogisk dokumentation
Även i detta kapitel förklarar författaren sitt sätt att se på pedagogisk dokumentation som ett sätt att synliggöra vad barnen håller på med, att synliggöra deras kunskapande och se de olika kompetenserna de har samt att förändra den egna pedagogiska praktiken. Dokumentationen blir ett verktyg att förstå hur barnen lär och tänker.
Kapitel 3 Dokumentationen i pedagogikens tjänst
I detta kapitel tar författaren upp olika aktivitetspedagogiker där individens egen aktivitet är själva kärnan. John Dewey var en förespråkare som tyckte att man ska utgå från både lärstoff och elever och att man skulle välja metoder utifrån vilka elever man hade. Ett citat lyder "Eleverna behöver lära vad som krävs i ett samhälle som är under ständig förändring". Det passar väldigt bra fortfarande, vår värld förändras så fort att det vi ska lära eleverna är att hänga med i den förändringen.
Kapitel 4 I händelsernas centrum
Här diskuterar författaren hur viktigt det är att vi kommunicerar för att lära oss av andra och att själva formulera vår kunskap för någon.
Dessutom pratar hon en hel del om att dokumentera hur aktiviteter kommer igång, att samla på bra igångsättare. Saker som får långtidsminnet att aktiveras, som startar associationsbanorna och därmed väcker lust. Även miljön runt om är viktig, vad säger miljön till oss och vad sätter den igång i vårt huvud?
Om man ser utveckling och lärande ur ett kommunikationsperspektiv är det viktigt att dokumentera processen likaväl som slutprodukten. Det gäller att tolka alla dessa meddelanden man får genom att studera processen.
Kloka tankar kommer också fram när det gäller att se på problem som något som går att förändra. Genom dokumentation kan man sedan gå tillbaka och se vad problemet var och vilka idéer man prövade som gjorde att man förändrade något.
När det gäller barnen är det viktigt i t.ex. matematiken, att visa att det finns olika sätt att komma fram till svaret och att det finns många svar på en fråga.
Vad gäller produkterna har dagens barn och ungdomar stor kunskap i att använda bilder i berättandet och vi vuxna måste bli bra på att tyda dessa bildspråk för att kunna kommunicera med barnen.
Kapitel 5 Etik
De nya sätten att dokumentera ställer nya krav på respekt och det är viktigt att få tillåtelse till att t.ex filma och ta kort.
I planeringen av dokumentationen är det bra att ha med syftet med dokumentationen. Följande frågor är bra:
Vd är det jag nskar fånga in?
Vad ska jag använda materialet till?
Vem ska se det?
Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?
Kapitel 6-10 Dokumentationsverktyg
Här sammanfattar jag några tips från olika dokumentationsverktyg.
Papper och penna: Man kan använda sig av olika dokumentationsmallar vilket underlättar skrivandet. Det är också bra om man tecknar lite för att få fram andra saker än det sagda.
Ljudinspelare: När man spelar in barn kan man lätt gå tillbaka och höra flera gånger, man blir mer delaktig själv och man kan höra hur man själv ställer frågor.
Kamera: När man med stillbildskamera dokumenterar en process är det bra att ha med utgångsläget, händelser under vägen och en avslutsbild. Det är bra att jobba med närbilder för att se detaljer. Om man missat något kan man be barnen rekonstruera det och sedan ta kort, det fungerar som en förstärkning av lärandet.
Videokamera: Det är bra att växla mellan hel- halvbild och närbilder. Det är också bra om man kan redigera lite.
Dator: Det finns massor av möjligheter att spara mängder av foton och filmer på datorn och att redigera dem till ett bildspel. Men därför är det också viktigt att man vet vad och varför man ska dokumentera för att inte få för många bilder. Man får heller inte glömma bort att dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts i ett pedagogiskt sammanhang.
Kapitel 11 Insiktens väg
Det är meningsfullt att leta efter var och hur problem uppkommer, idébehandling och idélösningsögonblicket. Där kan man lyssna efter aha eller ha-ha upplevelser, då har man gjort nya kopplingar och lärt sig något, man har gjort ett kreativt genombrott.
Detsamma gäller när man ska introducera något nytt, det är viktigt att barnen får uppleva och upptäcka saker som gör att de koncentrerar sig, försöker man då föra in fakta bryts koncentarationen och intresset dalar.
I planeringen av arbetet är det också viktigt att växla mellan divergent (det blir vad det blir) och konvergent (det här ska det bli) symboliserande. Det ger nya utmaningar att få pröva på det man inte brukar göra.
Kapitel 12 Pedagogiska konsekvenser
Vi blir förhoppningsvis mer och mer medvetna om att det finns olika strategier att lösa problem. Då är det bra att barnen får visa sina olika strategier för andra barn som på så sätt ser att det finns andra sätt att tänka.
Dessutom kan man växla varifrån initiativet till ett arbete kommer ifrån, lärare, barn eller båda tillsammans. Då är den pedagogiska dokumentationen perfekt att ha som utgångspunkt till vad man ska jobba med.
Rullande planering, dvs utgå från den pedagogiska dokumentationen när man planerar nästa steg, har stor betydelse när det gäller att behålla intresse för det man jobbar med och för att utmana barnen där de är.
Med dagens teknik har vi stora möjligheter att dokumentera de resurser och möjligheter alla barn har och att medvetandegöra dessa.
Egna reflektioner:
Jag tyckte återigen att boken var inriktad på förskoleverksamhet som gör det lite svårt att applicera på skolan. I något avsnitt talade man bl.a. om att sitta en till en och för hand dokumentera vad eleven gör. Det känns ganska svårt att genomföra detta i en klass på 27 st. Däremot kan jag tänka mig att när man har datorer eller iPads kan eleverna själva spela in och skicka dokumentet till oss pedagoger som vi sedan kan titta på.
Återigen kommer jag tillbaka till vårt temaarbete på skolan. Där kan man definitivt ha nytta av den pedagogiska dokumentationen och det förhållningssätt som följer med den. Vi har tidigare jobbat med att eleverna själva får ställa frågor efter en uppstart där man inspirerat till det temaarbete vi ska ha, men nu det sista har vi styrt innehållet enbart efter läroplanen. Just i temasituationen ser jag stora möjligheter till att utgå från elevernas frågor och intressen, dokumentera och sedan utgå från det i nästa steg av arbetet men också för att se vad vi har gjort och stämma av det mot läroplanen.
Något jag också fastnade för är när författaren skriver om hur man kan se hur barn lär in sånger genom att spela in dem. Där tänkte jag direkt på engelskalektionerna jag har. Där skulle man kunna spela in när de läser en text på engelska som de sedan får lyssna på. Då tror jag att eleverna själva får upp ögonen för vad de behöver öva på, vilka ord som är svåra och hur det faktiskt låter när de läser. Jag tror att de skulle öka sin medvetenhet och därmed öka motivationen till att lära sig mer.
I avsnittet om videokameran kom jag direkt att tänka på vår musikal vi gör med åk 4-5 varje höst. Vi har alltid pratat om at vi ska filma repetitionerna så att eleverna får se hur de ser ut från publikens håll. Vår utgångspunkt har nog mest varit att göra det som "hot", för att få dem att prestera. Nu tänker jag mer att man gör det för att de själva ska se vad de behöver utveckla. Att filma två låtar med kören och sedan tillsammans titta på det och ställa frågan, vad kan vi utveckla? Vad fungerar bra?
I slutet av boken beskrivs miljön i en engelsk förskola. Miljön beskrivs som lite bullrigt med mycket material som lockar och utmanar till handling. När jag var med på Mölndals BETT-resa besökte jag också en skola med förskoleverksamhet och jag fick precis samma intryck. Mycket material som lockade till görande, där begreppet "städa" inte var överhängande. Det var härligt men man tänkte även på att vi i Sverige anpassar mycket till de elever som inte klarar för mycket intryck. Men kanske skulle många av de eleverna också bli stimulerade av att material står framme och att det finns mycket fysiskt att arbeta med.
Här följer en liten sammanfattning och egna tankar om boken.
Kapitel 1 Lusten att söka kunskap
Här talar författaren mycket om att den pedagogiska dokumentationen syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i, och får verka i, ett pedagogiskt sammanhang.
Den pedagogiska dokumentationen är både ett förhållningssätt och en slags kommunikation. Man har enligt författaren ett förhållningssätt som låter barnen själva söka kunskap men att vi som lärare genom dokumentationen kan leda dem vidare i sitt sökande. Dessutom kommunicerar man tillbaka till barnen via dokumentationen och man kan kommunicera vidare till föräldrar mm.
Författaren använder sig också av frågorna Hur upprätthålls lusten och nyfikenheten i kunskapsökandet? och Vad stoppar eller hindrar olika lärprocesser? Dessa frågor kan man få svar på om man använder sig av pedagogisk dokumentation.
Kapitel 2 Pedagogisk dokumentation
Även i detta kapitel förklarar författaren sitt sätt att se på pedagogisk dokumentation som ett sätt att synliggöra vad barnen håller på med, att synliggöra deras kunskapande och se de olika kompetenserna de har samt att förändra den egna pedagogiska praktiken. Dokumentationen blir ett verktyg att förstå hur barnen lär och tänker.
Kapitel 3 Dokumentationen i pedagogikens tjänst
I detta kapitel tar författaren upp olika aktivitetspedagogiker där individens egen aktivitet är själva kärnan. John Dewey var en förespråkare som tyckte att man ska utgå från både lärstoff och elever och att man skulle välja metoder utifrån vilka elever man hade. Ett citat lyder "Eleverna behöver lära vad som krävs i ett samhälle som är under ständig förändring". Det passar väldigt bra fortfarande, vår värld förändras så fort att det vi ska lära eleverna är att hänga med i den förändringen.
Kapitel 4 I händelsernas centrum
Här diskuterar författaren hur viktigt det är att vi kommunicerar för att lära oss av andra och att själva formulera vår kunskap för någon.
Dessutom pratar hon en hel del om att dokumentera hur aktiviteter kommer igång, att samla på bra igångsättare. Saker som får långtidsminnet att aktiveras, som startar associationsbanorna och därmed väcker lust. Även miljön runt om är viktig, vad säger miljön till oss och vad sätter den igång i vårt huvud?
Om man ser utveckling och lärande ur ett kommunikationsperspektiv är det viktigt att dokumentera processen likaväl som slutprodukten. Det gäller att tolka alla dessa meddelanden man får genom att studera processen.
Kloka tankar kommer också fram när det gäller att se på problem som något som går att förändra. Genom dokumentation kan man sedan gå tillbaka och se vad problemet var och vilka idéer man prövade som gjorde att man förändrade något.
När det gäller barnen är det viktigt i t.ex. matematiken, att visa att det finns olika sätt att komma fram till svaret och att det finns många svar på en fråga.
Vad gäller produkterna har dagens barn och ungdomar stor kunskap i att använda bilder i berättandet och vi vuxna måste bli bra på att tyda dessa bildspråk för att kunna kommunicera med barnen.
Kapitel 5 Etik
De nya sätten att dokumentera ställer nya krav på respekt och det är viktigt att få tillåtelse till att t.ex filma och ta kort.
I planeringen av dokumentationen är det bra att ha med syftet med dokumentationen. Följande frågor är bra:
Vd är det jag nskar fånga in?
Vad ska jag använda materialet till?
Vem ska se det?
Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?
Kapitel 6-10 Dokumentationsverktyg
Här sammanfattar jag några tips från olika dokumentationsverktyg.
Papper och penna: Man kan använda sig av olika dokumentationsmallar vilket underlättar skrivandet. Det är också bra om man tecknar lite för att få fram andra saker än det sagda.
Ljudinspelare: När man spelar in barn kan man lätt gå tillbaka och höra flera gånger, man blir mer delaktig själv och man kan höra hur man själv ställer frågor.
Kamera: När man med stillbildskamera dokumenterar en process är det bra att ha med utgångsläget, händelser under vägen och en avslutsbild. Det är bra att jobba med närbilder för att se detaljer. Om man missat något kan man be barnen rekonstruera det och sedan ta kort, det fungerar som en förstärkning av lärandet.
Videokamera: Det är bra att växla mellan hel- halvbild och närbilder. Det är också bra om man kan redigera lite.
Dator: Det finns massor av möjligheter att spara mängder av foton och filmer på datorn och att redigera dem till ett bildspel. Men därför är det också viktigt att man vet vad och varför man ska dokumentera för att inte få för många bilder. Man får heller inte glömma bort att dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts i ett pedagogiskt sammanhang.
Kapitel 11 Insiktens väg
Det är meningsfullt att leta efter var och hur problem uppkommer, idébehandling och idélösningsögonblicket. Där kan man lyssna efter aha eller ha-ha upplevelser, då har man gjort nya kopplingar och lärt sig något, man har gjort ett kreativt genombrott.
Detsamma gäller när man ska introducera något nytt, det är viktigt att barnen får uppleva och upptäcka saker som gör att de koncentrerar sig, försöker man då föra in fakta bryts koncentarationen och intresset dalar.
I planeringen av arbetet är det också viktigt att växla mellan divergent (det blir vad det blir) och konvergent (det här ska det bli) symboliserande. Det ger nya utmaningar att få pröva på det man inte brukar göra.
Kapitel 12 Pedagogiska konsekvenser
Vi blir förhoppningsvis mer och mer medvetna om att det finns olika strategier att lösa problem. Då är det bra att barnen får visa sina olika strategier för andra barn som på så sätt ser att det finns andra sätt att tänka.
Dessutom kan man växla varifrån initiativet till ett arbete kommer ifrån, lärare, barn eller båda tillsammans. Då är den pedagogiska dokumentationen perfekt att ha som utgångspunkt till vad man ska jobba med.
Rullande planering, dvs utgå från den pedagogiska dokumentationen när man planerar nästa steg, har stor betydelse när det gäller att behålla intresse för det man jobbar med och för att utmana barnen där de är.
Med dagens teknik har vi stora möjligheter att dokumentera de resurser och möjligheter alla barn har och att medvetandegöra dessa.
Egna reflektioner:
Jag tyckte återigen att boken var inriktad på förskoleverksamhet som gör det lite svårt att applicera på skolan. I något avsnitt talade man bl.a. om att sitta en till en och för hand dokumentera vad eleven gör. Det känns ganska svårt att genomföra detta i en klass på 27 st. Däremot kan jag tänka mig att när man har datorer eller iPads kan eleverna själva spela in och skicka dokumentet till oss pedagoger som vi sedan kan titta på.
Återigen kommer jag tillbaka till vårt temaarbete på skolan. Där kan man definitivt ha nytta av den pedagogiska dokumentationen och det förhållningssätt som följer med den. Vi har tidigare jobbat med att eleverna själva får ställa frågor efter en uppstart där man inspirerat till det temaarbete vi ska ha, men nu det sista har vi styrt innehållet enbart efter läroplanen. Just i temasituationen ser jag stora möjligheter till att utgå från elevernas frågor och intressen, dokumentera och sedan utgå från det i nästa steg av arbetet men också för att se vad vi har gjort och stämma av det mot läroplanen.
Något jag också fastnade för är när författaren skriver om hur man kan se hur barn lär in sånger genom att spela in dem. Där tänkte jag direkt på engelskalektionerna jag har. Där skulle man kunna spela in när de läser en text på engelska som de sedan får lyssna på. Då tror jag att eleverna själva får upp ögonen för vad de behöver öva på, vilka ord som är svåra och hur det faktiskt låter när de läser. Jag tror att de skulle öka sin medvetenhet och därmed öka motivationen till att lära sig mer.
I avsnittet om videokameran kom jag direkt att tänka på vår musikal vi gör med åk 4-5 varje höst. Vi har alltid pratat om at vi ska filma repetitionerna så att eleverna får se hur de ser ut från publikens håll. Vår utgångspunkt har nog mest varit att göra det som "hot", för att få dem att prestera. Nu tänker jag mer att man gör det för att de själva ska se vad de behöver utveckla. Att filma två låtar med kören och sedan tillsammans titta på det och ställa frågan, vad kan vi utveckla? Vad fungerar bra?
I slutet av boken beskrivs miljön i en engelsk förskola. Miljön beskrivs som lite bullrigt med mycket material som lockar och utmanar till handling. När jag var med på Mölndals BETT-resa besökte jag också en skola med förskoleverksamhet och jag fick precis samma intryck. Mycket material som lockade till görande, där begreppet "städa" inte var överhängande. Det var härligt men man tänkte även på att vi i Sverige anpassar mycket till de elever som inte klarar för mycket intryck. Men kanske skulle många av de eleverna också bli stimulerade av att material står framme och att det finns mycket fysiskt att arbeta med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)